Den här tiden på året präglas av förväntningar. En del av mina förväntningar har verkligen uppfyllts. Vi har en fantastisk vinter med snö och jag har redan avverkat några mil i skogen på mina skidor.
Barnen har förväntningar på julledigheten från skolan, att bara få koppla av från skolarbetet och hitta på en massa roliga saker med familjen, att vara med kompisar, åka skridskor, skidor etc. Men framför allt så är kanske den största förväntan inför själva Julen, med allt vad det innebär.
Adventstiden i församlingslivet är också fylld av förväntan. Festerna avlöser varandra, vi glädjs tillsammans, sjunger adventssånger och känner riktigt hur den där härliga adventsstämningen infinner sig.
Gud själv har förväntningar. Jesus, Guds son blev sänd till vår jord därför att han längtar så efter gemenskap med varje människa. I Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken kapitel 3 och vers 20 säger Jesus: Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig.
Dörren är våra hjärtan. När vi öppnar dörren för Jesus och släpper in honom i våra liv blir vi del av ett annat rike, ett andligt rike, Guds rike, där Jesus ensam är kung och herre. Jesus kom till den här jorden med detta rike för att förmedla frid till varje människa och till den här jorden.
Denna frid som vi då blir fyllda med överträffar allt. När Jesus kommer in i våra liv och när vi får vår synd förlåten så blir vi Guds barn. Detta rike kan inte skakas utan det är något fast, bestående och ger oss evigt liv.
Jesus kommer snart. Ditt hjärta kan få bli upptaget av denna förväntan. En dag ska Guds rike helt och fullt bryta fram i vår värld då allt mörker och djävulskap kommer vara förevisat till helvetet och Gud kommer vara i allt och alla.
Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.
(2 Petrusbrevet kapitel 3 vers 13)
