Du är här:Start > Blogg > Församlingsmöte

24 apr onsdag

Att känna igen Anden

Wilfrid Stinissen skriver i sin bok Hör du vinden blåsa om 6st sätt att känna igen när det är helig Ande som talar.

Här kommer dem (all text i citat är från boken):

Byggd på evangeliets grund
Joh 14:26
"Endast den impuls som är i överensstämmelse med evangeliet eller Jesu liv kan komma från den helige Ande."

Andens ingivelser är förnuftiga
1 Kor 14:33
Detta betyder "inte att de svarar mot det som världen anser vara förnuftigt, utan att de är i överensstämmelse med vårt av tron upplysta förnuft."
"När Anden talar till dig brukar han inte motsäga den ursprungliga skapelsen. Hans impulser harmoniserar med de lagar och den struktur som människan och tingen är utrustade med av skaparen."

Frid
Joh 14:27
"Frid är det tillstånd där allt har fått sin rätta plats, där det råder harmoni. Om du fått frid upplever du inte längre dig själv som en samling spridda bitar utan du har blivit ,hel,. Allt är hopfogat."
"Det är dock klokt att ha lite tålamod och inte dra förhastade slutsatser. Det kan hända att Andens röst i ett första moment skapar en helig oro." Men att det liksom sen övergår till en frid.

Inga överkrav
1 Kor 10:13
"Den heliga Ande kräver inte mer än vad du kan ge honom."
Om du förnimmer en impuls att leva ett radikalare evangeliskt liv, men samtidigt upplever detta som en tung börda som gör dig ledsen och modlös, då kommer denna impuls troligen inte från Anden.

Anden talar konkret
Apg 10
"Det är här och nu något måste andras."
"Han vill att du överlämnar din framtid åt honom. Du behöver inte fantisera ihop din framtid, det gör Gud. Och han har en sprudlande fantasi. Andens impulser gäller mestadels nästa steg. De gäller för ditt liv idag. Hur mycket går inte förlorat genom att vi drömmer om morgondagens liv istället för att leva livet idag. "
"Många väntar sig alltför mycket av yttre förändringar." att man vill flytta till en ny stad eller ha ett annat yrke eller så där, då kan jag tjäna Gud bättre. "För det mesta uppmanar Anden till en inre förändring. Om du inte finner frid i din nuvarande miljö, hjälper det i allmänhet inte att söka en annan. Problemet brukar inte ligga i miljön utan i människan."

I församlingen
Apg 15:28
"När det gäller viktiga beslut, borde man vara beredd att låta sin egen tolkning av Andens verk underställas kyrkans granskning."
"Den som inte är beredd att fråga andra till råds utan endast litar på sitt eget omdömen, visar att han egentligen inte önskar gå Guds vägar utan bara sina egna. Genom att ärligt tala med en annan människa får du en chans att komma ut ur din egen lilla värld. Det stämmer dock endast när du väljer någon som vågar säga vad han/hon tänker."

Av Andréas Skogholm

Pastor med ansvar för ungdomsverksamheten. Jobbar 80 %, ledig på måndagar.

070-165 07 50
andreas@borlange.pingst.se

Kategorier

Pastorernas blogg

9 apr tisdag

Ödmjukhet

Det är svårt att mäta sin egen ödmjukhet. Är jag ödmjuk kan jag fråga mig ibland, ja det händer väl inte så ofta att jag ställer fråga för jag tror ju att jag är det... eller hur var de nu?

Vad är ödmjukhet, vad innebär det att ödmjuka sig?

Illustrerat bibellexicon benämner det, utifrån bibelns hebreiska ord, att ödmjukhet är: nedtryckt, nedböjd, saktmodig, ödmjuk. Och enligt det grekiska ordet: låg, ringa, ödmjuk.

Vidare skriver dem: "Att vara ödmjuk innebär enligt Skriftens språkbruk att ha ett sinne som är böjd, inriktat på det som är ringa, att änka ringa om sig själv." Något som stämmer med Rom 12:16 "Behandla alla lika. Anse er inte för fina för att umgås med dem som är ringa. Och tro inte att ni vet allt."

Bland grekerna och romare var det styrka som var framträdande, att vara ödmjuk ansågs vara föraktligt, en svaghet som hade "smak av feghet och inställsamhet."

Men bibeln går verkligen emot de "starka" på denna punkten.
Ord 3:34: "Han hånar dem som hånar honom, men de ödmjuka visar han nåd."
Ps 37:11: "Men de ödmjuka får ärva landet och glädjas åt stor frid."

Jesus framställer sig själv som ödmjuk, han uttalar det och han visar det genom sina handlingar inte minst när han tvättar lärjungarnas fötter och förstås, den största ödmjuka handlingen av dem alla: När han lägger bort sin makt, när han inte försvarar sig, när han går dödens väg genom korset för våra synders skull. "I Jesus Kristus visar den sanna storheten sig i ödmjukhetens dräkt."

Är jag ödmjuk?

Peter Halldorf skriver i boken Mellan skymning och mörker: "Tror du dig vara Ödmjuk?" Frågar Isak Syriern, och tillägger: "Du tål ju inte ens att bli anklagad av andra. Därigenom kan du veta om du är ödmjuk: att du inte rubbas ur ditt lugn när du blir orättvist anklagad."

Ödmjukhetens väg går emot vår själviska väg. Ödmjukheten böjer sig, ödmjukheten behöver inte bevisa något, ödmjukheten sätter sin fulla tillit på Jesus Kristus.

Är jag ödmjuk?

Nej.

"Herre, ge mig ett milt och ödmjukt hjärta. Låt mig lägga bort mitt eget, låt mig lägga bort mina egna strider. Låt mig se på andra med kärlek. Låt mig sätta andra före mig själv. Låt mig leva i den ödmjukhet som innebär liv. Jesus, lär mig att leva, inte för att jag måste, utan för att jag vill.
I Jesu namn Amen"

Av Andréas Skogholm

Pastor med ansvar för ungdomsverksamheten. Jobbar 80 %, ledig på måndagar.

070-165 07 50
andreas@borlange.pingst.se

Kategorier

Pastorernas blogg

27 mar onsdag

Påskhelgen

Vi närmar oss påskhelgen, kristendomens viktigaste tidpunkt, då vi reflekterar över den seger som Jesus vann för oss genom sitt lidande och uppståndelse. Det är en tid av tacksamhet för den förlåtelse och försoning som han erbjuder oss. Men det är också en tid då vi kanske befinner oss omgiven av symboler som kan förringa det verkliga budskapet.

Påskfirandet har blivit förknippat med kycklingar, ägg, påskris och till och med påskharen. Dessa traditioner kan nästan uppfattas som ett skämt, och jag kan inte låta bli att skratta åt Johan Glans humoristiska tolkning av våra påskvanor. Men låt oss inte glömma bort vad som är kärnan i påskens budskap.

I Efesierbrevet 1:18-23 talar aposteln Paulus om den seger som Jesus har vunnit åt oss. Det är en seger som sträcker sig bortom det jordiska, en seger över döden, synden och sjukdomens makt. Genom hans uppståndelse har han visat sin överlägsenhet och försonat oss med Gud.

När vi ser på korset, kan det vara lätt att förbise dess ursprung som ett avrättningsredskap, en symbol för lidande och förnedring. Men det är just här, på korset, där Jesus bar våra synder och betalade priset för vår skuld. Det är här vi finner villkorslös kärlek och Guds kraft i handling.

Jesu ord på korset talar till oss om förlåtelse, barmhärtighet och fullbordan av Guds plan för vår frälsning. Genom hans lidande och uppståndelse erbjuds vi en väg till omvändelse och evigt liv.

Så låt oss inte förlora fokus på det verkliga budskapet om påskens seger. Låt oss reflektera över den kärlek och försoning som Jesus erbjuder oss genom korsets kraft till frälsning. Må vår tacksamhet för det han har gjort för oss fylla oss med glädje och lovsång i evighet!

Av Daniel Oscarsson

Pastor och föreståndare

073-433 71 60
daniel@borlange.pingst.se

Kategorier

Pastorernas blogg

14 mar torsdag

Enhet framför allt

Albert Luthuli (1898-1967) var en frihetskämpe och även ledare för den Afrikanska nationella kongressen som arbetade och arbetar än idag för frihet och emot apartheid i Sydafrika. Luthuli var general för kongressen mellan 1952-1967. Nelson Mandela, ett namn vi känner lite bättre, var general för kongressen mellan 1991-1997.

En sak var väldigt viktig för Luthuli och det var själva målet. Att människor hade olika religiösa eller politiska inriktningar i kongressen rörde honom inte alls, det viktigaste var att de alla kämpade för ett gemensamt mål, där inte politik eller religion var det yttersta. Han skriver i sin bok "Släpp mitt folk!":

"Ingen inom kongressen får använda denna organisation för andra mål än kongressen. När jag samarbetar med kommunister i kongressen samarbetar jag inte med kommunismen. Jag läggar våra politiska meningsskiljaktigheter åt sidan tills dagen för befrielsen kommer, och under tiden samarbetar vi för frihetens sak."

Det finns en storhet i att samarbeta med människor man egentligen inte kommer överens med för att man har ett gemensamt mål. Det är lite som ordspråket "En fiende till min fiende är min vän."

Idag finns det en tanke om att det behöver råda konsensus, alltså att man ska tycka samma sak, för att kunna vara vänner eller för att kunna samarbeta. Men jag tror att vi behöver sätta enheten först och se vad är målet. I församlingen är målet att komma närmre Jesus, det finns en mängd olika sakfrågor, teologiska eller liturgiska, men dessa behöver vi kunna lägga åt sidan för att enas och hjälpa människor närmre Jesus, hjälpa människor till en tro eller en djupare tro.

Ef 4:3-4 "Sträva efter att bevara enheten i Anden genom att leva i frid med varandra, så att det är en kropp och en Ande, liksom ni är kallade till ett och samma hopp."

Ef 3:18-19 "Då ska ni tillsammans med alla de heliga förstå bredden och längden, höjden och djupet och lära känna hans kärlek, som är långt mer än någon någonsin kan förstå. Så att ni ska uppfyllas av hela Guds fullhet."

Låt oss sträva efter enhet, även om vi tycker olika.

--

Jag lägger in en lite längre text ifrån Luthulis bok här, för dem som orkar läsa, tycker själv denna texten säger mycket om enhet trots olikheter. Den har sitt ursprung just i kommunismen och den diskussion om att flera tyckte man skulle utesluta kommunisterna ur kongressen:

"Det råder intet tvivel om att vi när dessa frågor lösts kommer att inragera oss i konventionella politiska partier. Motståndsrörelserna kan inte kosta på sig lyxen av McCarthyism, inte heller kan de låta sig splittras i otaliga små homogena grupper.
Vi leker inte politik, vi arbetar för befrielsen.

För min del är jag medlem av kongressen just emedan jag är kristen. Min kristna tro beträffande samhället måste finna ett uttrycksmedel här och nu, och kongressen är den verkliga spjutspetsen i denna kamp. Somliga skulle vilja utesluta kommunisterna, andra skulle vilja att kommunister frivilligt skulle dra sig tillbaka från kongressen. På grund av att jag är kristen är min önskan att kämpa denna kamp tillsammans med andra kristna, att ta min kristendom med mig och bedja att den må påverka motståndsrörelsens karaktär i rätt riktning.
Det finns också andra synpunkter på detta problem. De vita bestrider att afrikanerna har en egen personlighet. Vår mänsklighet och värdighet reduceras i deras inbillning till ett minimum. Vi är "pojkar", "flickor", "kaffrer", "snälla infödingar" eller "otäcka infödingar". Men vi är inga verkliga människor, enligt deras uppfattning, knappast mer än enheter i en arbetsstyrka eller ett "infödingsproblem". jag vägrar låna mig till denna degenererande uppfattning. Jag förkastar den kommunistiska ideologin. Men kommunisterna är människor, de är också min nästa, och jag vill inte betrakta dem som något mindre. Jag tror de är vilseledda människor, och därför hyser jag medlidande med dem men känner inte någon blind skräck för det "kommunistiska hotet".
Jag söker inte bekämpa eller rätta till deras falska läror - lika litet som de vita härskarnas falska läror - genom att beröva dem deras personlighet och ansluta mig till något anti-någon-läger. Min styrka ligger i vad jag tror på. Den ligger inom mig själv. Jag har tillräckligt stark tro på kristendomen för att tro att jag kan tjäna min nästa bäst genom att förbli henne nära." (Luthuli, Albert Släpp mitt folk!,1926, s170-171)

Av Andréas Skogholm

Pastor med ansvar för ungdomsverksamheten. Jobbar 80 %, ledig på måndagar.

070-165 07 50
andreas@borlange.pingst.se

Kategorier

Pastorernas blogg

6 mar onsdag

En skeppare på Åstol

Evangelisten, predikanten och musikern Theofli Engström (1915-2011) var runt på flera evangelisationsresor med olika predikanter. Han skriver om en hel del i sin bok Under växlande dagar och år (1962).

Bland annat är han på Åstol några månader, i Elim församlingen, och väckelsen bryter ut på ön, över 200 blir frälsta på bara tre månader. Jag vill dela med mig av ett av vittnesbörden som han skriver om:

"Vi kan nog aldrig glömma skeppare E., som tidigare inte alls hade varit med på väckelselinjen, snarare tvärtom. Men då han en tisdagsmorgon stod vi rodret långt ute till havs på den stormiga Nordsjöjn, greps han av syndanöd. Den övriga besättningen hade blivit frälst i väckelsen och skepparen stod och hörde, hur de prisade Gud och sjöng nere i kajutan. Malte spelade dragspel och så sjöng man jubelsångerna. Sådana toner förkom inte före väckelsen. Då var det annat man kunde få lyssna till. E. började fundera, om det möjligen ändå var så att Gud verkligen fanns. Han bad en bön och sade:
- Om du finns, Gud, så låt mig få se dig. *
En vitklädd gestalt kom på vågorna. Han kom upp på däcket och gick fram till styrhytten och visade den gråtande skepparn sin panna märkt av törnekronan och sina sårmärkta händer. Så försvann gestalten.
Besättningen nere i kajutan, som var upptagna av lovprisning, började undra, varför skutan gick så underligt. Den svängde och krängde och det var ingen stabilitet. De rusade upp och fann ingen man vid rodret. Men då de öppnade styrshyttdörren, fann de skepparn på knä storligen prisade Jesus, som hade uppenbarat sig för honom. Nu blev det ett omfamnande och ett jublande utan like ute på nordsjöböljorna. Skepparn föreslog att de inte skulle bry sig om att fiska, utan istället vända åter hem, ty skepparn ville till Elim och vittna om Jesus. Fiskebåten satte full 'speed', kanske nio knop, hemåt."

Av Andréas Skogholm

Pastor med ansvar för ungdomsverksamheten. Jobbar 80 %, ledig på måndagar.

070-165 07 50
andreas@borlange.pingst.se

Kategorier

Pastorernas blogg

Om bloggen

Andréas, en av församlingens pastorer, delar här tankar och funderingar som gäller församlingen, vardagslivet och olika händelser i smått och stort.