Du är här:Start > Blogg

10 mar tisdag

Sjukdom, begravning och skapelse.

Nu är jag på bättringsvägen, har varit sjuk i drygt en vecka. Funnit mig vara tröttare än vanligt och haft en jobbig hosta (som fortfarande är kvar). På frågan ifall det är Corona, eller Covid-19 som den officiellt heter, så är svaret nej. Nu är jag hur som på bättringsvägen och det är skönt.

I lördags var det begravning för vår käre Joachim Elsander, det va en väldigt fin stund. Jessica Elnefred höll i begravningen och gjorde det med bravur, hennes griftetal fångade Joachim som person och även hoppet i Jesus. Många människor närvarade vid begravningen och drygt 200 stannade kvar på minnesstunden.

Jag höll ett tal på minnesstunden och lyfte Joachims fantastiska förmåga att väva in och även tillåta olika perspektiv på olika frågor, svåra som lätta. Under tiden jag kände honom vågade han vrida och vända på olika frågor och även ifrågasätta det som man vanligen inte pratade om.

I senaste numret av NOD lyfter de frågan om vårt ursprung. I kyrkan finns det flera olika teorier om skapelseberättelsen i 1 Mos 1. En del tror att det är precis så det hände, andra tror att det är en poetiskt text som beskriver förloppet som sker över flera år. Några tror att man kan ana evolutionsläran i den som då skulle vara skapat av Gud men fungerat som forskare påstår.

Meteorologen och tillika pastorn Dave Gregory har funnit tro i att vetenskapen syn på skapelsen inte motsätter sig Bibelns syn på skapelsen och säger: "Jag tror att vetenskapen är Guds gåva till oss som hjälper oss att se och förstå världen och skapelsen."

En del håller helt med Dave (när det gäller skapelsen) medans det för andra skulle vara omöjligt att ställa sig bakom ett sådant påstående, att vetenskapens evolutionsteori skulle vara Guds tillvägagångssätt.

För mig personligen har det aldrig varit viktigt hur skapelsen gått till. Det som varit viktigt är att just Gud har skapat jorden. Som Joachim Elsander skriver i sin bok På väg: "Numera betonar jag att Gud är skaparen och att texterna i första Moseboken främst handlar om frågorna Vem? och Varför?"

När jag gick ALT samtalade vi ofta om huruvida det vi talade om va en frälsningsfråga eller inte. Det är svårt att få ihop den kristna tron om man påstår att Jesus inte dog på korset, eller att han inte skulle ha uppstått. Men det är inte svårt att få ihop den kristna tron om världen skulle vara skapad på 6 dagar, eller om Gud själv skulle satt igång det vi kallar evolutionen.

I flera teologiska frågor tror jag att det egentligen inte är så noga vad vi tror utan det viktiga är att man själv hittar något som bär ens egen tro. Vi kommer aldrig få reda på huruvida jorden är skapad på 6 dagar eller miljoner år under tiden vi lever här på jorden. Att därför hänga upp sin tro på denna fråga är riskabelt.

Ta gärna ställning till hur du anser att jorden skapades, men gör det med vetskapen om att du aldrig kan vara helt säker. Istället för att hänga upp sin tro på det som är osäkert kan vi hänga upp vår tro på det som är säkert. Att Jesus Kristus dog för våra synder och att han uppstod och sände den helige Ande till oss. Ja, på den treenige Guden som är verksam i våra liv idag.

Rom 14:5-9
"Någon skiljer mellan dagar, medan alla dagar är lika för en annan. Här måste var och en följa sitt eget förstånd. Den som betraktar en viss dag gör det för Herren. Och den som äter gör det för Herren. Han tackar ju Gud. Den som avstår från viss mat gör det också för Herren. Även han tackar ju Gud. Ingen av oss lever för sin egen skull, och ingen dör för sin egen skull. Om vi lever, lever vi för Herren, och om vi dör, dör vi för Herren. Vi tillhör alltså Herren vare sig vi lever eller dör. Kristus dog ju och blev levande igen just för att han skulle vara Herre över både döda och levande."

Av Andréas Skogholm

Pastor med ansvar för ungdomsverksamheten. Jobbar 80 %, ledig på måndagar.

070-165 07 50
andreas@borlange.pingst.se

Kategorier

Pastorernas blogg

5 feb onsdag

Mellanförskap

Min släkt är från Vårgårda/Alingsås trakten, själv är jag uppväxt i en by som heter Färed som ligger mellan Mariestad och Töreboda. En liten underbar by som under min uppväxt tid hade många barn i min ålder och en otroligt god gemenskap i byalaget.

När jag flyttade till Mariestad så talade jag bred Alingsåska, något som givetvis tonades ner när jag hade bott i Skaraborg ett tag men Alingsåskan levde kvar. Så mina kompisar hemma sa att jag talade Göteborgska och mina släktingar tyckte jag pratade skaraborgska. För mig personligen gjorde det att jag inte till 100% kände mig hemma.

Detta är en liten form av mellanförskap, men i förra veckan släppte UF företaget "2nd Generation UF" sin bok som heter just "Mellanförskap - varken utanför eller innanför, utan mittemellan". Där lyfter de vad riktigt mellanförskap innefattar. När ens egna föräldrar (eller den ena) är uppväxt i ett annat land men själv är man född i Sverige (eller adopterad). Då uppstår detta mellanförskap som de skriver om i boken. Hemma i Sverige tittar "riktiga svennar" snett på dem och i ursprungslandet tittar de snett på en.

Som Nathalie Douti Skoog skriver om. I Sverige blir hon i skolan kallad N-ordet, bajskorv eller j-la svarting. När hon var i sitt ursprungsland Togo så fick hon höra ordet Yovo skrikas åt henne. Ett ord som beskriver vita europeér. Fast mellan två kulturer utan att känna en ren tillhörighet till någon av dem.

Eller som Sacke Hajii Abdullahi skriver om, där han lever sitt liv som en kameleont för att få passa in. När han umgås med "Svennar" försöker han bete sig som en "Svenne" och när han umgås med invandrare så beter han sig som dem för att passa in där. Ändrar sitt tal och sitt sätt att vara för att passa in så bra som möljigt.

Det här med identitet och tillhörighet kan verkligen vara en svår grej, inte mindre svår blir den om de runt omkring en inte ser ut som man själv gör.

I kyrkan talar vi om att vi alla är lika inför Herren och att vi är systrar och bröder, inte av blod eller av hur vi ser ut utan på grund av att vi har tagit emot Jesus och blivit frälsta. Paulus själv skriver om det i Gal 3:26-28 "Alla är ni genom tron Guds barn i Kristus Jesus. Om ni är döpta in i Kristus har ni ju iklätt er Kristus. Därför är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.

När jag ser ut över deltagarna på gudstjänsterna i Pingstförsamlingen Borlänge så ser jag det. Där har vi blonda människor med ljus hy, mörk hy och det mesta däremellan. Vi har olika arbeten med olika lön och vissa har inget arbete alls. Några är kärnfriska andra är sjuka. Vi är olika, men vi är ett i Kristus. Tron på Jesus och tillhörigheten i honom gör att vi överkommer alla olikheter i hur vi är och vilken världslig status vi tillhör och istället talar alla med alla.

När jag läst denna viktiga bok om mellanförskapet så inser jag än mer hur stort det är att tro på Jesus som inkluderar alla. Det finna inga men, alla människor som väljer att tro på Jesus inkluderar han i sin gemenskap och vi som församling är satta att göra likadant. Det är givetvis inget vi är felfria på, det finns många misslyckanden när det gäller inkludering. Dock är det vårt uppdrag att låta människor vara människor oavsett hur de ser ut eller varifrån de kommer. Det finns inga mellanvägar här, en människa är en människa oavsett om den klassas som en främling eller inte.

Låt oss bli ännu bättre på att vara medmänniskor och att inte hålla på att placera in människor i olika fack utan istället placera in alla människor i just "människa-facket".

Här hittar ni mer info om boken: https://www.facebook.com/2ndGenerationUF/

Av Andréas Skogholm

Pastor med ansvar för ungdomsverksamheten. Jobbar 80 %, ledig på måndagar.

070-165 07 50
andreas@borlange.pingst.se

Kategorier

Pastorernas blogg

22 jan onsdag

Boksläpp

Jag älskar böcker, egentligen har jag alltid gjort det men jag har inte alltid läst. Det började på allvar 2017. Innan det hade jag en föreställning av att jag skulle sitta ner någon gång under dagen och läsa en timme, för på detta vis skulle jag komma någon vart i boken. Men så slog det mig att en sida är en sida. Om jag läser en sida så har jag läst en sida men om jag inte läser en sida så har jag inte läst någonting. Enkel mattematik men som allt annat behöver en del sanningar sjunka in för att de ska kunna bli verklighet.

Så jag började läsa innan jag gick och la mig på kvällen. Ibland blev det 10 sidor och ibland blev det en sida men jag märkte snabbt att jag faktiskt läste och att böckerna jag läste tog slut. Det var början på något nytt i mitt liv och jag älskar det, böckerna jag läser ger mig så mycket.

I söndags köpte jag ännu en ny bok och den va verkligen ny, det va Joachim Elsanders nya bok På väg som egentligen är en genomtänkt sammanställning av hans blogginlägg mellan perioden 2007-2019. Själva boksläppet inleddes med en gudstjänst och fortsatte med ett samtal mellan Joachim och förläggaren Marcus Pollak. Efter det vart det boksignering där den (på grund av sin sjukdom) svage Joachim orkade stå och signera böcker och samtala med folk i 2 timmar, bra gjort!

Nu är boken en verklighet och jag har läst några sidor i den. På ett enkelt och fantastiskt sätt delar han sin teologi och sina tankar om olika saker och redan i början av boken börjar mina egna tankar gå igång -"Jaha, så här tycker Joachim men vad tycker jag". Det är en väldigt bra övning och jag får själv värdera min egen teologi på nytt. En del håller jag med om och en del håller jag inte med om, men vad boken öppnar upp för är väldigt positivt.

Ef 3:16 "Jag ber att han som är så rik på härlighet ska ger er kraft och inre styrka genom sin Ande, så att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan och att ni ska hålla er fast rotade i kärleken. Då ska ni tillsammans med alla de heliga förstå bredden och längden, höjden och djupet och lära känna hans kärlek, som är långt mer än någon någonsin kan förstå. så ska ni uppfyllas av hela Guds fullhet." (NUB)

"Tillsammans med alla de heliga" ska vi förstå och jag vill gärna inkludera Joachim i denna resa att förstå mer av Jesu kärlek. Med nya perspektiv, med sin berättelse och sina erfarenheter så tillför han något för min egen Gudsbild.

Om ni vill se en film från boksläppet så finns den på Pennys Kultursällskaps kanal på Youtube.

Om ni vill höra en predikan om att lite också gör skillnad så kan du göra det på sondaghelaveckan.nu där min predikan om "Prestation- Låt Jesus ge växten" ligger.

Av Andréas Skogholm

Pastor med ansvar för ungdomsverksamheten. Jobbar 80 %, ledig på måndagar.

070-165 07 50
andreas@borlange.pingst.se

Kategorier

Pastorernas blogg

14 jan tisdag

2020

Äntligen är det 2020, jag har av någon okänd anledning sett fram emot att få uppleva detta årtal och är tacksam för att nu få genomleva det. Troligen är anledningen att det helt enkelt är tjugo-tjugo, jämt och bra årtal som klingar lätt i munnen. Samtidigt så vill jag tro att Gud på något extra sätt får fatt i mitt hjärta och hjälper mig att lära känna honom än mer, komma i en djupare funktion i mina gåvor som Gud har givit mig.

Jag hämtar väldigt mycket inspiration ifrån biografier, 2019 läste jag om David Wilkersson, Basilea Schlink, Lewi Pethrus, Roger Larsson, Sebastian Stakset och Walter Cohen. Kristna människor som levt med och för Gud och varit burna av Gud blivit förvandlade av Gud och fått vila i Guds nåd.

Just nu läser jag om den gamle predikanten Georg Gustafsson som går ifrån att vara en kommunistisk radikalist som vill krossa borgarna och religionen till att få bli fylld av Jesu nåd och lämna hat bakom sig. Istället för att förvandla samhället genom sitt hat så fick han vara med och förändra samhället genom Jesu nåd. Förändra samhället, ja det va faktiskt vad han fick se. Vid ett tillfälle, när han lämnade sin första pastors tjänst i Värnamo/Karlsfors, för att flytta till Jönköping så samtalar han med direktören på Skånska banken, följande samtal äger rum:
" - Jag har hört att Gustafsson ska flytta, sa han [bankdirektören]. Jag ville bara passa på att tacka Gustafsson för den ekonomiska sanering som har blivit en följd här i stan av Gustafssons ekonomiska verksamhet.
- Det förstår jag inte riktigt [svarar Georg]. Om det har skett någon ekonomisk sanering här så har jag ingenting med den att göra. Jag har inte sysslat med ekonomi. jag har predikat evangelium.
- Ja, det kan väl hända, men det har ändå fått ekonomiska effekter. Jag ska säga Gustafsson, att många av våra besvärligaste kunder, som jämt har krånglat med sina protesterade växlar och andra ekonomiska problem, dom har gått med i Gustafssons församling, och dom har nu blivit våra bästa kunder. Och för detta vill jag tacka er."

Det är ju så med evangeliet, alltså med Jesus Kristus, att det inte bara för människor in på en ny religion med anrika traditioner. Nej, evangeliet förvandlar hjärtan och människans inre. Jesus ger frid, han ger omvändelse ifrån synder och gör oss till nya skapelser där vi får liv och liv i överflöd.

Kanske har du ännu inte fått fast i Jesus, kanske vill du men vet inte hur. Det handlar om att tro och överlåta sitt liv till Jesus. Att säga en enkel bön: "Jesus, jag vill tro på dig och jag ger mitt liv till dig. Fräls mig". Detta är tillgängligt för alla människor och det är bara på grund av Jesus nåd vi får ta del av det: Ef 2:8-9 "Ni är alltså räddade av nåd genom tron, inte av er själva, utan det är en gåva från Gud, inte på grund av gärningar, och därför kan heller ingen skryta."

Gud vare med dig år 2020, låt det bli ett år där du söker dig än närmre Jesus.

Av Andréas Skogholm

Pastor med ansvar för ungdomsverksamheten. Jobbar 80 %, ledig på måndagar.

070-165 07 50
andreas@borlange.pingst.se

Kategorier

Pastorernas blogg

12 dec torsdag

Rädsla

Ett av julens budskap är änglarnas ord "Var inte rädd" som de säger till Sakarias, Maria, Josef och herdarna när de kommer med sitt budskap om barn som ska födas eller har fötts.

Det är inte det lättaste alla gånger, att inte vara rädd och ibland är ju det faktiskt så att rädsla är en bra grej. I Senaste numret av NOD så lyfter de ämnet om fascism (dagen.se/nod), detta för dem även in på rädslan hos oss människor. Roland Spjuth skriver i en artikel att "Rädsla har varit människans ständiga och nödvändiga följeslagare Den som inte fruktade de vilda djuren eller svälten hade dåliga odds att överleva." Han skriver också att den moderna människan har försökt att jobba fram trygghet istället för rädsla men trots alla ansträngingar är vi ändå rädda. Vi ser ofta rädsla som något negativt men som Spjuth skriver "Rädsla har en viktig grund i människors erfarenhet att stå inför något obegripligt som hon inte kan kontrollera". Rädsla har genom tiderna hjälpt oss att kontrollera det vi inte kan kontrollera. Ta t ex vallen som byggts i Vansbro för att förhindra översvämningar (svt.se). Rädslan för översvämning har gjort att Vansbro har agerat och kanske lyckas de förhindra en mindre katastrof.

Men samtidigt är rädslan något negativt, då vi inte ser saker för de verkligen är utan istället väljer rädslan. T ex är många människor rädda för mörkret, trots att det egentligen ser likadant runt dig när det är ljust som mörkt kryper en rädsla fram som främst är grundad i känslor och inte sällan har sitt ursprung från otäcka filmer eller sagor (med hänsyn till undantagen).

Spjuth igen: "Rädsla är en del av människans existens. Den viktiga frågan är vad rädslan gör med oss och vilka konsekvenser den får. Kanske att den mest riskabla rädslan är den som växer ur vår vanmakt. Det är enklare att hantera rädsla om vi finner en konkret fiende att försvara oss mot."

Vi försöker alltid hitta en orsak till att saker händer, vi vill alltid ha en syndabock. Ibland är det dock inte så enkelt som en eller flera syndabockar, ibland är det mer komplext och där är det viktigt att vår rädsla inte får ta överhanden över vårt förnuft och vår förmåga att tänka, vrida och vända på saker och även ta in information ifrån flera håll.

Jag tycker Elisabeth Sandlund sammanfattar det bra i sin artikeln i senaste NOD: "Rädsla kan vara en nedbrytande och paralyserande kraft, men den kan också leda till handling. Vi behöver vara rädda men på rätt sätt och för rätt saker".

Var inte rädda, säger ängeln, för när ängeln kommer finns det ingen anledning att vara rädd. De som lyssnade till ängeln kunde agerat i instinktivt och sprungit därifrån, men de valde att stanna kvar, lyssna på att det inte fanns något farligt och då fick de höra ett fantastiskt budskap från Gud.

Det finns mycket att vara rädd för, men det finns också mycket att inte vara rädd för. Jag vill uppmuntra till att tänka en extra gång för de saker du är rädd för och samtidigt be att Jesus är med dig i din rädsla och att han får lyfta bort den rädslan hos dig som egentligen inte är befogad.

Men kanske framförallt, var inte rädd att bli använd av Jesus.

Av Andréas Skogholm

Pastor med ansvar för ungdomsverksamheten. Jobbar 80 %, ledig på måndagar.

070-165 07 50
andreas@borlange.pingst.se

Kategorier

Pastorernas blogg

Om bloggen

Andréas, en av församlingens pastorer, delar här tankar och funderingar som gäller församlingen, vardagslivet och olika händelser i smått och stort.