Kristen på nätet

Det där med hur vi uppför oss på internet och sociala medier är inte alltid enkelt. I senaste numret av NOD (nr3 2022 Kristen på egen hand) lyfter Martin Landgren upp detta och menar att det är viktigt att vi talar om hur vi gör när vi för oss på nätet. Precis som det genom tiderna har diskuterats etik och moral i en mängd olika sammanhang. Landgren själv lyfter ett exempel från antiken symposiet ett sätt att umgås med som med tiden formades med hjälp av samtal, inte minst från olika filosofer.

Han avslutar artikeln genom att skriva hur vi kristna bör föra oss på nätet: "De flesta av oss är användare av sociala medier. 'Ni är jordens salt' säger Jesus (Matt 5:13). Den kristna etik som präglar livet i allmänhet för en lärjunge, behöver också prägla livet online. Bergspredikan är ytterst relevant även för mina relationer på nätet. Kanske är en del av bidraget från en kristen människa, att inte vara en tangentbordskrigare i ett kulturkrig, att inte vara den dryge snubben, att inte hela tiden till varje pris ha rätt. Jag kan inte förändra andra människors beteende på nätet, men jag kan påverka mitt eget."

Jag tycker det är väldigt bra skrivet av Landgren och jag tror vi alla behöver fundera över hur vi för oss och vad vi skriver på nätet, såsom vi funderar på vad vi säger till människor IRL.

Jesus uppmanar oss till att älska varandra, det behöver vi lära oss att göra i alla olika situationer i livet. Hur kan det ta sig i uttryck? Kanske genom att respektera varandras olikheter och låta tron på, inte åsikterna om, Jesus vara det som binder oss samman.

Såsom Morten Sager skriver i en artikel i samma nr av NOD som Landgren: "Om gemenskapen definieras av sin fascination för Jesus i första hand kanske den kan stå ut med våra olikheter, konstigheter och motsägelser? Om enheten kommer från herden så kanske vi inte måste sträva efter fullständig enhet?"

Något som vi både kan koppla till nätet och till den fysiska gemenskapen i kyrkan.

Glädje

Vi människor söker glädje i livet. Vi söker i saker, vi söker i upplevelser, vi söker i roliga videos på internet eller i filmer och serier. Vi söker i vänner och i familj.

Men kanske är det just så att den fullkomliga glädjen finner vi endast hos Jesus. Han säger själv: "Detta har jag sagt er för att min glädje ska vara i er och för att er glädje ska bli fullkomlig." Joh 15:11

Precis innan så säger han: "Så som Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Fars bud och är kvar i hans kärlek." Joh 15:9-10

Att hålla Jesu bud, alltså att leva i kärleken från Gud, verkar vara vägen till fullkomlig glädje.

Det får mig att ställa mig frågan: "Hur lever jag mitt liv och vart söker jag glädje?"

Frälsning för alla

Ibland stöter man på vissa texter som är värda att lyfta fram. Här kommer en text ifrån P.P Waldenströms bok I ingen annan är frälsning en bok från 1877 men denna text är hämtat ifrån en senare upplaga 1938:

"Alltså har Gud utgivit sin enfödde son för att frälsa världen. Därför är i honom frälsning, evig frälsning. För alla syndare, för stora och små, för publikaner och skökor och rövare finnes frälsning i honom. I det ordet "världen" sammanfattar han allt, vad syndare heter. Du må hava levat i vilka synder som helst - du må hava förfallit huru djupt som helst, i Jesus finnes frälsning. Det finnes, så som vi ovan sagt, syndare, vilka sjunkit så djupt, att de förlorat all aktning för sig själva och allt hopp om frälsning, ja som fortsätta sitt syndaliv blott därför, att de tro, att det finnes ingen hjälp för dem. De hava till spillo givit sig själva, ja äro kanske av andra människor till spillo givna, men i Jesus finnes frälsning. För drinkare finnes frälsning, för horkarlar finnes frälsning, för girige, för egenrättfärdige, för alla finnes frälsning i Jesus. Där man förgäves försökt allt annat, där finnes frälsning i Jesus. För den, som först vaknar upp ur sina synder, finnes frälsning i Jesus; för den, som många år levat med Jesus men fallit av och nu ser sig alldeles förlorad, finnes frälsning i Jesus. För den, som står vid gravens bädd med ett liv fullt av synder, otro och brott bakom sig, finnes frälsning i Jesus. Här är en fri och öppen brunn emot alla synder och all orenlighet. Kom hit, förlorade son, kom hit! Kom och bjud med dig så många, som vilja komma, så många, som behöva frälsas av nåd! Si, dörren är öppen!"

Enhet

Det är svårt det där med enhet. Just nu läser jag Peter Halldorfs bok "Att älska sin nästas kyrka som sin egen" där han lyfter det vackra och det bibliska i att se förbi meningsmotstånd och istället titta på enheten vi har i Jesus. Den vi verkligen samlas kring.

Paulus skriver i Ef 4:3-6 "Sträva efter att bevara enheten i Anden genom att leva i frid med varandra, så att det är en kropp och en Ande, liksom ni är kallade till ett och samma hopp. Det finns en Herre, en tro och ett dop, en Gud, som är Fader till alla, är över allting, genom allting och i allting."

Det låter så enkelt men samtidigt verkar det vara så svårt. Genom vår kyrkliga historia ser vi brytningar mellan kyrkor som just inte har kunnat enats. Frågorna som skiljer har varit för laddade vilket har lett till nya samfund, nya kyrkor och även nya sår mellan kristna bröder och systrar.

P.P Waldenström var med i processen att starta upp Missionsförbundet (Nu Equmeniakyrkan) och vid ett tillfälle skriver han i tidningen "Svenska Morgonbladet" följande (ursäkta 1800-tals språket):

"Våra församlingar äro fria i det avseendet, att fritt tillträde till dem gives för var och en, som, så vitt människor kunna döma, tror på Kristus. Det är ingen s. k. bekännelse, som stänger dem ute. Vill någon såsom en broder vara med där, men kan icke vara med om allt, så står det honom fritt. Så kunde t. ex. en av Gävle friförsamlings äldste medlemmar icke vara med om församlingens nattvardsfirning. men medlem var han och årligen återvaldes han till ledamot av styrelsen - ända till sin död. En annan kan icke gilla barndopet. Han låter icke döpa sina barn alls. En annan åter vill hava dem döpta men går till prästen med dem, medan den tredje vänder sig till församlingens predikant med sina. Men alla tre mötas de som bröder i friförsamlingen. Att möjligen prästen ser en smula snett på den, som lät lekmannapredikanten döpa, och lekmannapredikanten kanske ock ser snett på den, som gick till prästen, det är en snedögdhet, som väl går över med tiden. Den botas genom att se på Jesus, som är med och välsignar de sina både vid statskyrkans och vid friförsamlingens nattvardsbord samt de små, både när de döpas av prästen och när de döpas av prediktanten. Jag tänker också, att Herren Jesus icke ser mer varmt eller kallt på den ene än på den andre. Och för oss är det nog bäst att se dem med hans ögon, om än somliga finnas, som tycka det vore bättre, om Han såge med deras."

Det är lättare sagt än gjort, men jag tror det är vitalt för oss Kristna att enas kring det som verkligen är allas vårt centrum. Jesus Kristus! Hans död och uppståndelse, Han som rengör oss från våra synder och ger oss helige Ande. Hans som är sänd av Fadern och tillsammans med alla tre bildar den treenige Gud vi tror på.

Guds nåd

Det där med nåd kan vara väldigt svårt att förstå. I alla fall Guds nåd.

Flera gånger står det i Bibeln att Gud är rik på nåd, t ex i Ps 145:8 "Herren är nådig och barmhärtig, sen till vrede, rik på nåd."

Nåd innebär att man förtjänar ett straff men man slipper straffet. Bibeln lär oss att "Syndens lön är döden" (Rom 6:23) och i samma vers lär den oss också att "Guds gåva är evigt liv i Jesus Kristus, vår Herre."

Jesus tog syndens straff på sig på korset. För hela mänskligheten tog han syndens straff, döden, på sig själv och gjorde så att vi genom vår tro på Jesus också kan få ärva det eviga livet. Det är inte genom gärningar vi kan nå det eviga livet utan enkom genom Jesus nåd. "Ni är alltså räddade genom tron, inte av er själva, utan det är en gåva från Gud, inte på grund av gärningar, och därför kan ingen heller skryta." (Ef 2:8-9).

Genom korset ser vi även den kärlek som Gud visar mot oss människor. Det han själv längtar efter är att vi ska tro på honom, det bevisar han genom sin död: "Men Gud bevisade hur mycket han älskade oss genom att Kristus dog för oss medan vi fortfarande var syndare." (Rom 5:8).

Vi ska inte lägga bort all synd och bli "rena" innan vi möter Jesus. Nej, vi bär hela vårt jag till Honom, hela vårt syndiga jag bär vi till Jesus och Han gör oss rena, han gör oss fria. Genom vårt val att tro på Jesus leder han oss till ett liv i frihet!

Detta är något vi blott kan förstå när vi fått uppleva det. Precis som i sången "Hos Jesus": "Det kan ej förklaras, det kan blott erfaras. Hur saligt det är hos Jesus".

Jesus vill vandra med oss, Jesus vill vägleda oss och göra oss fria ifrån synden. För det är just genom att tro på Jesus vi lämnar synden, för synden är egentligen bara en grej: Att inte tro på Jesus (Joh 16:9).

Sök Jesus, våga tro, och få livet!