Du är här:Start > Blogg

15 jul tisdag

När Gudsfruktan sätter oss fria

En av de starkaste upplevelserna jag haft med Gud var inte i en kyrksal, utan på mitt pojkrum. Jag var ensam när jag plötsligt upplevde Guds närvaro på ett sätt jag aldrig känt tidigare. Det var som om rummet fylldes av något heligt Ä som om hela himlen kommit nära. Jag blev både djupt glad och samtidigt fysiskt omskakad. Det var så starkt att jag tänkte: "Dör jag nu?"

Där och då förstod jag något om gudsfruktan Ä inte som rädsla, utan som en djup respekt, vördnad och förundran inför vem Gud är.


Varför faller så många?
Under åren som pastor har jag ofta tänkt på varför så många andliga ledare Ä begåvade, drivna, respekterade Ä ändå faller i synd och dubbelliv. Hur kan man bedra sin fru, predika på söndagen, och samtidigt leva i mörker?

Jag har själv varit gift i 33 år. Vi har haft både dalar och toppar. Men en sak har jag och en kollega varit överens om: Vi vill inte ens stå och predika om vi är osams med våra fruar.

Det handlar inte om perfektion Ä det handlar om hjärtats inriktning. Att stå inför Gud, inför hans helighet, och veta: Jag är här inte för att jag är bra Ä utan för att han är helig.

Gudsfruktan Ä vishetens början
Bibeln säger: "Att frukta Herren är början till vishet." Ords 9:10

Gudsfruktan är inte ett religiöst krav Ä det är en inbjudan till att leva nära Gud, på riktigt. Det är en inre hållning av respekt, som hjälper oss fatta kloka beslut. Den påminner oss: Livet handlar inte om att behaga människor, utan att leva inför Gud.


Motsatsen är människofruktan: "Människofruktan lägger en snara." Ords 29:25

När vi börjar bry oss mer om vad andra tycker än vad Gud säger, hamnar vi fel. Vi blir bundna av rädsla för att tappa anseende, position eller uppskattning. Det gör oss dubbla, falska Ä ibland omedvetet, ibland medvetet.

Den helige Guden
När Jesaja såg Gud i sin helighet utropade han: "Ve mig! Jag förgås Ä jag är en man med orena läppar." Jes 6:5

Det var ingen religiös teater. Det var en reaktion på att se den helige. Gud är inte farlig Ä men han är helig. Och när vi möter honom, förändras allt. Vår stolthet smälter. Vår synd blir synlig. Men hans nåd blir också dyrbar. Det är just därför vi inte behöver frukta Gud i meningen "vara rädda" Ä men vi behöver frukta honom i meningen älska och vörda honom så mycket att vi inte vill såra hans hjärta.

Människofruktan binder Ä Gudsfruktan befriar
Paulus skriver: "Om jag fortfarande ville vara människor till lags, vore jag inte Kristi tjänare." (Gal 1:10)

Den som vill följa Jesus behöver göra ett val: Vem styr mitt liv? Vem formar mina beslut Ä Guds röst eller människors förväntningar? Gudsfruktan gör oss fria att vara sanna, rena och äkta. Människofruktan binder oss till fasader och rädslor.

Jag tror vår tid ropar efter en sund, helig gudsfruktan Ä inte som något gammaldags och tungt, utan som något verkligt och livgivande.

En utmaning till dig
När bad du senast: "Gud, visa mig din helighet"? Kanske är det dags att stanna upp och be: "Gud, forma i mig en sund gudsfruktan Ä inte rädsla, utan vördnad. Hjälp mig att leva inför dig, inte inför människor."

Om du märker att människofruktan styr dina beslut Ä börja där. Lyft det inför Gud. Han vill inte skrämma dig, han vill befria dig. Och där Gudsfruktan får slå rot, där växer mod, sanning och frihet fram.

Av Daniel Oscarsson

Pastor och föreståndare

073-433 71 60
daniel@borlange.pingst.se

26 feb onsdag

Inställningen

I vårt nyhetsbrev skriver vår pastor Daniel ofta "kom med förväntan" i samband med informationen kring gudstjänst.

Inställningen till olika saker, visst har det ändå betydelse. Om jag kommer till ett kalas med inställningen om att det kommer bli tråkigt så är det troligtvis så att det kommer vara tråkigt. Visst kan man ändra sig och kalaset kan visa sig bli väldigt roligt, men vår inställning till saker har ändå betydelse.

John Hyde (1865-1912 fr. USA) var missionär i Indien, han blev en bönens man då Gud kallar honom till att bli en bedjare. Fylld av Guds Anden fick han betyda mycket i Indien, inte minst för sina missionärskollegor.

Ett år före sin död är han på väg hem men besöker en vän och kollega som bor i Wales. De hade en härlig tid, trots kall mat, vännen J. Pengwern Jones skriver: "Då vi skulle bedja Gud välsigna maten, blev bönen ofta så lång, att maten kallnade". Men förklarar också att maten inte smakade illa för det utan smakade så väl som om den var kryddad på något särskilt sätt.

Vännerna besökte en del gamla och bland annat kommer de till en åldrig Kristinna som hörde väldigt dåligt. Likt John Hyde själv som nästan var döv. Kvinnan ropade till Hyde att hon saknade mötena och beklagade sig över att hon inte kunde höra när hon väl var där. Då svarar Hyde:
"-Det skall ni prisa Gud för, svarade Hyde till hennes stora förvåning. Eftersom hon trodde, att han hade missuppfattat henne, upprepade hon sina ord:
- Jag sa, att jag inte kan höra något av det som talas.
- Ja, och just därför sade jag, att ni skall prisa Gud.
Han förklarade för henne vad han menade. Han för sin del kunde sällan höra något, när han gick på möten, men det betydde, att han fick särskilt rika tillfällen att bedja. Allt var ju så stilla, och hela omgivningen tycktes stämma honom till bön och tillbedjan. Han berättade, att han brukade titta på predikanten och bedja för denne och sedan upprepa detsamma för andra personer, tills han övergick till att prisa Gud för att han var döv, eftersom just detta beredde honom så rika tillfällen till bön och tillbedjan.
Den gamla kvinnan skrattade hjärtligt. Orden fann gehör hos henne, och hon sade glatt:
- Det där skall allt jag också pröva.
Ett par tre år senare skrev hon till mig och berättade, att hon nu prisade Gud för vad Hyde sagt. Det hade medfört en underbar förändring i hennes liv." (John Hyde - Den bedjande missionären, red. Captain E.G. Carré. s109-110)

Visst har vår egen inställning till saker och ting ändå någon form av betydelse?

Av Andréas Skogholm

Pastor med ansvar för ungdomsverksamheten. Jobbar 80 %, ledig på måndagar.

070-165 07 50
andreas@borlange.pingst.se

29 jan onsdag

Att försöka förstå Gud

Det finns verkligen många sätt att försöka förstå Gud på. Genom historien har flera människor skrivit teologisk litteratur för att försöka förstå Gud. Vi kan aldrig förstå Gud till fullo, men vi gör oss olika försök för att få en bild av vem Gud är. Bibeln är den skrift som vi behöver utgå ifrån, "summan av Guds ord är sanning" står det i Ps 119:160 och det är ofta den versen teologer tar med sig in i förståelsen av Gud.

Nu har jag precis läst psykologen Daniel Andréassons (Gagnef) bok "Gud Autisten" där han gör ett försök att förstå Gud utifrån Autistiska egenskaper. Det hela är väldigt spännande! Han lägger först och främst det relationella som grund och skriver "Skaparens främsta längtan, så som jag har förstått Bibeln, är att ha relation. Skaparen längtar efter förtroliga, kärleksfulla, tillitsfulla relationer."

Bland annat lyfter han att autister ofta ägnar sig åt intressen oberoende om andra människor gillar det eller inte. Till skillnad från neurotypikern som ofta behöver ha bekräftelse i sina intressen så håller autisten fast i sitt intresse oavsett bekräftelse från andra. Är Gud så? Andréasson skriver: "Att brinna för något är väldigt Gud-likt. Bibeln beskriver till och med Gud som en eld (5 Mos 4:24) och det är tydligt att när han bestämmer sig för något så går han också all in i det, utan att det är särskilt viktigt om andra hejar på eller inte."
Och det är ju verkligen sant. Gud ändrar inte åsikt bara för att vi tycker något annat, han är ju "densamme igår idag och i evighet" (Heb 13:8).

Det är fantastiskt hur många sidor av Gud som är så likt autistiska drag. Andréasson avslutar sin bok och skriver "Däremot är det min övertygelse att vissa av de saker som vetenskapen beskriver som funktionsnedsättningar hos människor, inte nödvändigtvis är defekter, utan andra speglingar av Skaparen."

Ja, den här boken väcker, hos mig, många aha-upplevelser och även viktiga sidor hos oss människor. Hur vi är, liksom en ökad förståelse för både mig som neurotypiker men förstås även för människor med autisms.

Läs gärna boken du också.

Av Andréas Skogholm

Pastor med ansvar för ungdomsverksamheten. Jobbar 80 %, ledig på måndagar.

070-165 07 50
andreas@borlange.pingst.se

Om bloggen

Andréas, en av församlingens pastorer, delar här tankar och funderingar som gäller församlingen, vardagslivet och olika händelser i smått och stort.