Dödlighet

Det är ingen nyhet att vi i Sverige lever längre än någonsin och då tänker jag på medellivslängden. Idag lever kvinnorna i snitt 84,7 år och män 81,3. En ökning med nästan 10 år från 1950. Samtidigt talar vi mindre om döden idag än aldrig förr. Döden som är en givet inslag i våra liv är något vi vill undvika till varje pris. Det i sig är inte så konstigt, att vi vill leva, men samtalet om döden behöver nog vara med närvarande i våra dagliga liv. 

I och med Covid-19 lever vi nu i en tid av än mer dödlighet. Främst äldre dör i större antal men även fler generationer är drabbade, det syntes inte minst i och med Adam Alsings död i sjukdomen. När Joachim Elsander låg för döden lyfte han detta ämnet, vi behöver tala mer om döden. 

Förra helgen fick jag själv ett tryck över bröstet, jag blev orolig och åkte in till akuten där de kunde konstatera att mitt hjärta och min andning fungerar mycket bra. Jag vet inte vad det var som orsakade trycket men jag vet vad som hände i mitt inre. Min egen dödlighet kom närmare. 

Mitt i detta står Jesus och hoppet om ett evigt liv tillsammans med honom. När han talar till de 72 glada som kommer tillbaka från en evangelisationsresa säger han i Luk 10:19-20: "Jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och stå emot fiendens alla styrkor. inget ska skada er. Men gläd er inte över att de onda andarna lyder er, utan över att era nämn är skrivna i himlen." 

Det himmelska perspektivet. När Petrus skriver om prövning i 1 Petr så uppmuntrar han läsarna att hålla ut i prövningen: "eftersom ni snart ska nå målet för er tro, räddningen för era liv" (1:9). 

Jag har valt att lägga mitt liv i Jesu händer, men detta innebär inte att jag kommer avstå från lidande eller död här på jorden. Dock innebär det att jag har mitt hopp och min frid hos Jesus och ett löfte om ett evigt liv tillsammans med honom. 

Efter min resa till akuten, tillsammans med tankar om Covid-19 så skrev jag den här dikten: 

Döden omringar oss,
Som den alltid gör.
Men den är närmare nu,
I livsdansen, liemannen för.

Vi vill ducka, byta partner,
Trots att det inte går,
Döden är musiken,
Liemannen trampar på våra tår.

Vi ropar i förtvivlan,
Byter grepp, försöker föra.
Men vi dansar handfallna.
Men den dystra musiken i vårt öra.

Vart finns hoppet,
Är allt förgänglighet?
En liten strimma ljus jag önskar,
Men ser bara bister verklighet.

~~~~
Men plötsligt, tar musiken slut, 
Liemannen stannar
Något har förändrats, 
Golvet under oss rämnar. 

Viktlösa, omringade av... frid.
Mörkrets tjänare flyr
Och vi hör orden "var inte rädda"
En gestalt långsamt gryr.

Segraren över döden,
Gudsinkarnationen.
Står framför oss,
Och förändrar situationen.

Liv om ni än dör,
Hoppet som bär.
Vi hör Jesus ord,
Han är här.

Låt oss våga tala om döden, om saknaden, om minnen och låt oss i detta också tala om livet.