Tomhet men ändå hopp

Boken Predikar inleds med orden: "Tomhet, idel tomhet, säger Predikaren, tomhet, idel tomhet, allt är tomhet."

Visst känns det så ibland, att allt är tomhet, att allt är precis som Predikaren skriver några verser längre fram: "ett jagande efter vind"

Jag själv har känt den känslan många gånger i livet och under pandemin är det en känsla som varit närvarande alltför mycket. Samtidigt har den liksom inte helt tagit över, för någonstans finns det också ett hopp.

Kristendomen är (och bör) vara hoppets religion. Vi tror på en Gud som bär genom svårigheter, som ger frid och som, genom vår tro (inte gärningar), ger oss evigt liv.

Lärjungen och aposteln Petrus skriver: "Välsignad är vår Gud, vår Herre Jesus Kristus Fader. I sin stora barmhärtighet lät han oss födas på nytt till ett levande hopp genom att Jesus Kristus uppstod från de döda, hoppet att en dag få ärva det som aldrig kan förstöras eller fläckas eller tyna bort och som är förvarat åt er i himlen" (1 Petr 1:3-4).

Jesus säger i Matt 11:28-30 "Gå in under mitt ok och lär av mig. Jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Hos mig finner ni ro för era själar. Mitt ok är behagligt och min börda är lätt."

Ett liv med Jesus är ett liv i tillit till en Gud, det levande hoppet som bär oss genom svårigheter, genom "dödsskuggans dal". Det livet är till för alla, varenda människa har möjlighet att tro på Jesus. Precis som vi läser i Rom 10:9 "Om du alltså öppet bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväck honom från de döda, då blir du räddad."

Jag vill påminna dig som tror att inte tappa bort hoppet i Jesus, sök Honom i bön och skrift, närma dig Honom och han ska närma sig dig, ja han har aldrig lämnat dig!

Jag vill uppmuntra dig som inte tror att ge ditt liv till Jesus, att be till honom med dina egna ord och börja en ny resa, en ny epok i ditt liv. Ett liv tillsammans med Jesus!