Oberäkneligt...

Barn är så... oberäkneliga! När man tror att man vet var man har dem, så har de hunnit vidare för länge sen. Visst är de snabba på att springa iväg, men jag tänkte mer på deras tankar. De är så djupa och spontana på samma gång.

När jag i veckan berättade PÅSK berättelsen för ett gäng barn, och jag berättade att Jesus blivit levande igen, sa en av dem; "Men, är det verkligen sant?! Och dessutom, på vilken årstid gjorde Gud de första människorna?" Ja, vad svarar man på det? Den första frågan kändes ju lättare, för jag kan ju bara svara utifrån vad jag tror och att alla bestämmer själva vad de ska tro. Men, under vilken årstid blev Adam & Eva till?! Jag chansade på att det var under sommaren, eftersom att de var nakna. "Usch, nakna!" Uttryckte samma barn. Sedan kom frågan om vem som skapade Oden... Det började bli lite invecklat och djupt, det här.
Men så kom jag ihåg att Jesus ofta sa att vi skulle vara som barn, Kanske menade han att vi skulle våga ställa de där frågorna vi bär på, helt spontant och naket, utan krusiduller. Då är det ju också helt okej att svara på samma enkla sätt och till och med kunna säga "jag vet inte" ibland.
Sen kom samtalet in på huruvida vi kommer från aporna eller inte och då sa Sanna, den andra ledaren i sammanhanget, att Bibeln faktiskt berättar att Gud skapade aporna före människorna och att vi kanske menade samma sak, man sa det på lite olika sätt. Barnen tyckte att det lät vettigt. Jag med. Åh vilket djupt och samtidigt enkelt samtal vi hade. Alla frågor var tillåtna, precis som svaren.

Jag blev påmind om att Gud redan i skapelsen säger att vi människor skapades till att vara lik honom. Gud oberäknelig? Ja ibland. En hel del kan vi ju veta om Gud, men långt ifrån allt. Så ställ frågorna, naket och spontant. Kanske får du också några svar. Gud är ju, som barnen, lite oberäknelig!

Gunilla Sehlin