Livet, döden och evigheten

Allhelgonahelg. Kyrkogårdar runt omkring i hela Sverige lyser upp av tända ljus. Vi minns och hedrar de som dött, nära och kära. En helg som denna leder till eftertanke. Inte bara om goda minnen över de som gått före utan också om det liv som pågår. Det är bra. Ingen av oss vet när vårt liv tar slut. Det enda vi vet är att vi lever idag.

I fredags nåddes fotbolls-Sverige av att Klas Ingesson dött, endast 46 år gammal, efter en tids sjukdom. Vi var klasskompisar under mellanstadiet och högstadiet. Döden är alltid obarmhärtig och känns aldrig naturlig. Likväl är döden en del av livet.

Psalmisten skriver: Sjuttio år varar vårt liv, åttio, om krafterna står bi. De flyende åren är möda och slit, snart är allt förbi, och vi är borta.Vem känner styrkan i din vrede, vem inser hur tungt den drabbar? Lär oss hur få våra dagar är, då vinner vårt hjärta vishet.

Jesus har lovat att den som tror på honom ska leva om han än dör. Ofta håller vi krampaktigt fast vid livet av rädsla för att allting ska ta slut. Men för den som är i Kristus är inte döden slutet utan alltings nya början.