En skeppare på Åstol

Evangelisten, predikanten och musikern Theofli Engström (1915-2011) var runt på flera evangelisationsresor med olika predikanter. Han skriver om en hel del i sin bok Under växlande dagar och år (1962).

Bland annat är han på Åstol några månader, i Elim församlingen, och väckelsen bryter ut på ön, över 200 blir frälsta på bara tre månader. Jag vill dela med mig av ett av vittnesbörden som han skriver om:

"Vi kan nog aldrig glömma skeppare E., som tidigare inte alls hade varit med på väckelselinjen, snarare tvärtom. Men då han en tisdagsmorgon stod vi rodret långt ute till havs på den stormiga Nordsjöjn, greps han av syndanöd. Den övriga besättningen hade blivit frälst i väckelsen och skepparen stod och hörde, hur de prisade Gud och sjöng nere i kajutan. Malte spelade dragspel och så sjöng man jubelsångerna. Sådana toner förkom inte före väckelsen. Då var det annat man kunde få lyssna till. E. började fundera, om det möjligen ändå var så att Gud verkligen fanns. Han bad en bön och sade:
- Om du finns, Gud, så låt mig få se dig. *
En vitklädd gestalt kom på vågorna. Han kom upp på däcket och gick fram till styrhytten och visade den gråtande skepparn sin panna märkt av törnekronan och sina sårmärkta händer. Så försvann gestalten.
Besättningen nere i kajutan, som var upptagna av lovprisning, började undra, varför skutan gick så underligt. Den svängde och krängde och det var ingen stabilitet. De rusade upp och fann ingen man vid rodret. Men då de öppnade styrshyttdörren, fann de skepparn på knä storligen prisade Jesus, som hade uppenbarat sig för honom. Nu blev det ett omfamnande och ett jublande utan like ute på nordsjöböljorna. Skepparn föreslog att de inte skulle bry sig om att fiska, utan istället vända åter hem, ty skepparn ville till Elim och vittna om Jesus. Fiskebåten satte full 'speed', kanske nio knop, hemåt."