När man finner skatten

I måndags på min lediga dag funderar jag på förhållandet om nåd och omvändelse, då påminns jag på nytt om Jesu korta men kraftfulla liknelse:

"Himmelriket är som en skatt gömd i en åker. En man finner den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper den åkern." (Matt 13:44)

Det är lätt att läsa texten och fokusera på vad mannen gav upp. Han sålde ju allt han ägde. Men Jesus verkar vilja att vi ska lägga märke till något annat. Mannen säljer inte allt därför att någon tvingar honom. Han säljer inte allt av skuld eller plikt. Han säljer allt i glädje.

Varför?

Därför att han har funnit en skatt vars värde överstiger allt annat han äger.

Det verkliga miraklet i berättelsen är inte att mannen säljer allt. Det verkliga miraklet är att han har sett skatten.

Jag tror att detta beskriver kärnan i sann omvändelse.

Många tänker att kristen tro handlar om att ge upp saker för Gud. Att försöka bli bättre, skärpa sig, lämna dåliga vanor och leva ett mer moraliskt liv. Men Bibeln visar en annan väg.

Omvändelsen börjar inte med vad vi lämnar bakom oss. Den börjar med mötet med Jesus!

När Paulus var på väg till Damaskus var han övertygad om att han tjänade Gud. Han var religiös, nitisk och hängiven. Men allt förändrades när han mötte den uppståndne Jesus.

Det var inte en ny filosofi som förändrade Paulus.

Det var inte ett nytt regelsystem.

Det var ett möte med en levande person.

När Paulus såg Jesus förändrades hela hans världsbild. Det som tidigare hade varit viktigt förlorade sitt värde i jämförelse med Kristus. Därför kunde han senare skriva:

"Jag räknar allt som förlust därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre." (Fil 3:8)

 Paulus hade funnit Skatten.

 Samma sak ser vi genom hela evangelierna. Petrus lämnade sina nät därför att han mötte Jesus. Sackeus gav bort sina pengar därför att han mötte Jesus. Levi lämnade tullhuset därför att han mötte Jesus.

Förvandlingen kom efter mötet.

Och det är fortfarande så idag.

Det som förändrar människor är ett verkligt möte med Jesus Kristus.

Vid korset ser vi vem han är. Där ser vi en Frälsare som älskar oss så mycket att han ger sitt liv för oss. Där ser vi nåden i sin fulla kraft. Där ser vi att våra synder är betalda och att vägen till Fadern är öppen.

När en människa verkligen ser Jesus – den korsfäste och uppståndne Herren – händer något i hjärtat. Det som tidigare verkade omöjligt att lämna blir mindre viktigt. Det som tidigare upptog våra tankar mister sin dragningskraft. Inte därför att någon har tvingat oss, utan därför att vi har upptäckt något bättre.

Det är därför efterföljelse inte handlar om att förtjäna Guds kärlek. Vi följer inte Jesus för att bli accepterade. Vi följer honom därför att vi redan har blivit älskade.

Omvändelsens hemlighet är inte att försöka ge upp mer.

Omvändelsens hemlighet är att se mer av Jesus.

När vi finner Skatten förändras allt.

Vår bön denna tid får därför vara: Herre, hjälp oss att se dig klarare. Låt oss på nytt förundras över korset, över nåden och över vem du är.

Låt oss fara över till andra sidan

I söndags fick jag dela ett ord från Markusevangeliet, där Jesus säger till lärjungarna:
"Kom, låt oss fara över till andra sidan."

Det Jesus föreslog var mer än en båttur. På andra sidan Galileiska sjön låg ett område som många judar helst undvek. Det var en del av Dekapolis - ett hedniskt område präglat av grekisk-romersk kultur, med svinuppfödning, hedniska tempel och människor långt från Israels tro.

Geografin var också annorlunda – mer vild, med klippor, grottor och branta sluttningar. Just där möter Jesus Kristus mannen som levde bunden bland gravarna. Men när Jesus kommer dit sker ett mirakel: mannen blir fri.

Resan över sjön var alltså inte bara geografisk. Den var missionell. Jesus går över gränser, till dem som står långt bort.

Och intressant nog kommer stormen just när de är på väg dit.

Det säger något till oss också. När vi följer Jesus utanför våra bekväma gränser, för att nå människor som ännu inte mött honom, kan det ibland blåsa emot. Men Jesus är i båten, och på andra sidan väntar människor som behöver möta hans frihet.

Detta är också kärnan i vårt uppdrag som församling: att forma lärjungar som följer Jesus och själva leder andra till ett liv i lärjungaskap. För vad är egentligen en lärjunge? Det är någon som följer sin mästare, lär av honom och börjar leva som han. Att vara lärjunge till Jesus handlar inte bara om att tro, utan om att följa, tjäna och lyda.

Redan de första lärjungarna fick höra orden i Matteusevangeliet:
"Kom och följ mig, så ska jag göra er till människofiskare."
Först en relation med Jesus - sedan ett uppdrag för människor.

Ett normalt kristet liv, så som vi ser det i Nya testamentet, är ett liv där lärjungar gör lärjungar. Det är ett liv där vi söker Gud, växer i hans ord, ber för människor och vågar kliva ut - även när det känns som “bortaplan”. Det gäller inte bara några få, utan alla. Oavsett bakgrund, ålder eller erfarenhet är vi kallade att följa Jesus och föra andra till honom.

Kanske tänker du: Jag är inte kvalificerad.
Men det handlar inte om din förmåga, utan om Guds. När vi följer Jesus och lyder honom, formar han oss och använder oss.

När människor börjar följa Jesus fortsätter uppdraget. I Matteusevangeliet kallar Jesus oss inte bara att döpa människor utan också att lära dem att hålla allt han har befallt. Lärjungaskapet är centralt.

Så när Jesus säger: “Låt oss fara över till andra sidan” är det inte bara en inbjudan till lärjungarna då - det är en kallelse till oss idag. Att följa honom, att gå dit han går, och att vara med och förvandla människors liv.

Kan du höra hans röst?

"Låt oss fara över till andra sidan."

Ta hand om den faderlöse, änkan, främlingen och den fattige.

Vi måste säga ifrån  detta är orättfärdigt!
Jag har inget emot att man skickar hem brottslingar. Den som grovt missbrukar vårt lands gästfrihet behöver också bära konsekvenserna. Men något helt annat händer när man börjar skapa otrygghet för människor som gör allt rätt  människor som arbetar, studerar, betalar skatt, lär sig svenska och vill bygga sin framtid här.

När sådana människor inte vågar investera i utbildning, köpa hus eller starta företag för att de saknar ett permanent uppehållstillstånd, då har vi som land hamnat fel.
Det är inte bara dåligt för dem, det är dåligt för Sverige.

Ingen kan bygga en framtid i ständig osäkerhet
Ett samhälle mår bra av att människor får rota sig, planera, drömma, skapa, investera. Men när framtiden är oviss för tusentals människor blir resultatet motsatsen: passivitet, rädsla och instängdhet. Man vågar inte satsa. Man vågar inte drömma. Man vågar inte bygga.

Detta är inte värdigt ett land som vill vara tryggt, stabilt och humanistiskt.

Kyrkorna i Sverige höjer nu sin röst, och det är viktigt
Det är därför mycket positivt att Sveriges kristna råd, som samlar landets största kyrkor, nu gemensamt säger ifrån. I sitt uttalande uttrycker de stark oro över förslaget att avskaffa permanenta uppehållstillstånd, och till och med återkalla redan beviljade.

De skriver att om detta genomförs riskerar människor att hamna i en tillvaro av osäkerhet och oförutsägbarhet. Särskilt oroande är konsekvenserna för barnen som drabbas av politiska beslut de inte kan påverka.

Det är ett profetiskt och nödvändigt ord i en tid där många annars tystnar.
Det är ett ord som behöver bära längre än kyrkornas väggar.

Bibeln är glasklar: Gud står på den utsattes sida
För mig är detta mer än politik. Det är en fråga om rättfärdighet. Bibeln säger:

"Förtryck inte änkan eller den faderlösa, utlänningen eller den fattige.
Tänk inte ut onda planer mot varandra."
Sakarja 7:10

Här finns inget utrymme för misstolkning. Gud är väldigt tydlig med vilket ansvar vi har. Utlänningen nämns uttryckligen, den som är ny i landet, den som ännu inte har fotfäste, den som behöver trygghet för att kunna leva.

Hur kan vi läsa detta och ändå vara tysta?

Detta är ett vägskäl för Sveriges framtid
Om vi vill ha ett land där människor bidrar, arbetar, utbildar sig och investerar i samhället, då måste vi också ge dem trygghet att göra det. Trygghet är inte en lyx. Det är en förutsättning för ansvarstagande.

Osäkerhet däremot skapar stagnation.

Därför måste vi säga ifrån
Avskaffa inte permanenta uppehållstillstånd.

Skapa inte en generation som lever i ständig rädsla för att ryckas upp.

Låt inte barn bära osäkerhetens börda.

Låt rättfärdighet, inte rädsla, styra politiken.

När Sveriges kristna råd markerar, då är det tid för oss andra att ställa oss bredvid dem. Att vara tyst är att acceptera orättfärdigheten.

Vi måste säga ifrån. Detta är orättfärdigt. För människornas skull. För barnens skull. För Sveriges skull.

Handla som en lärjunge

I söndags var jag med som deltagare i gudstjänsten. Jag och min familj hade kommit hem till Borlänge mitt i natten, och tanken var egentligen att ta en sovmorgon. Men jag vaknade ändå – och kunde helt enkelt inte låta bli att gå till kyrkan, trots att jag hade semester.

Nyligen mötte jag några frågor kring besök i vår kyrka: ”Vad ska man ha för kläder?”, ”Kostar det något?” och ”Behöver man ta med något?”

Det var så nyttigt och roligt att få möta dessa frågor. För oss som är vana kyrkobesökare kan sådant kännas självklart, men för någon som kommer för första gången är det ofta ett stort steg. Min reflektion efter samtalet var att personen inte tyckte att något var konstigt – inte ens att vi står upp i lovsången eller lyfter händerna – när man bara förklarar varför vi gör det.

Själva gudstjänsten var fylld av en underbar atmosfär och en varm gemenskap mellan människor i alla åldrar. Den här söndagen blev jag särskilt glad över att se så många unga vuxna i lovsångsteamet. Andréas ledde mötet med trygghet och värme, och Per Gillberg predikade starkt om utrustningen för en lärjunge – om hur den helige Ande vill ge oss det vi behöver. Jesus är vår förebild, vårt mönster.

 Det var en gedigen och uppbyggande predikan – du kan gärna lyssna i efterhand genom klicka på denna länken: Till Predikan

 Efteråt var fikat ett naturligt förlängning av gudstjänsten. Människor dröjde kvar, delade livet med varandra och bad tillsammans. Det berörde mig att se – så viktigt att vi tar oss den tiden, lyfter varandra och bygger gemenskap.

 Detta för mig till söndagens tema: Handla som en lärjunge.

För lärjungaskap handlar inte bara om att lyssna, utan om att leva – att omsätta tron i handling, mitt i vardagen.

Tala som en lärjunge – ord som bär liv

Jesus sa: “De ord jag talar till er är Ande och liv” (Joh 6:63). Han visste att ord bär kraft. När Jesus talade hände något: stormar stillnade, människor blev friska och hjärtan fylldes med tro. Hans ord var inte tomma eller slarviga, de var fyllda med Guds närvaro.

Bibeln säger att “tungan har makt över liv och död” (Ords 18:21), och “framför allt som ska bevaras må du bevara ditt hjärta, för därifrån utgår livet” (Ords 4:23). Det vi bär i hjärtat kommer förr eller senare ut genom vår mun. Därför handlar lärjungaskap inte bara om hur vi lever, utan också om hur vi talar.

När Jesus vandrade på jorden talade han inte utifrån känslor eller tillfälliga reaktioner. Han sa: “Jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag ska säga” (Joh 12:49). Hans ord var förankrade i Guds hjärta. På samma sätt kan vi låta Gud forma våra hjärtan, så att våra ord bär Hans liv.

När vi blir nya skapelser i Kristus (2 Kor 5:17) får vi också en ny källa att tala ifrån. Vi behöver inte längre tala utifrån oro, bitterhet eller självförakt. Vi får tala utifrån vår nya identitet i Jesus. Det betyder att vi kan börja tala gott – inte bara om andra, utan också om oss själva. Många av oss är snabba med att kritisera oss själva eller förminska vad Gud har lagt i våra liv. Men en lärjunge väljer att tala Guds sanning över sig själv, inte självförakt.

Det gäller också våra relationer. När vi talar gott om vår partner, så att orden bygger tillit och kärlek. Vi ska tala liv över våra barn och peka på deras värde och identitet. Vi kan tala respektfullt och tacksamt om våra föräldrar, tala tro över vår församling och tala uppmuntran över våra vänner. När våra ord speglar Guds hjärta blir de till välsignelse i vår vardag.

 Jesus talade också med auktoritet. Han sa: “De ord jag talar till er talar jag inte av mig själv. Fadern är i mig och utför sina gärningar” (Joh 14:10). När han talade, handlade Gud. Samma sak sker när vi väljer att tala i linje med Guds ord.

Bibeln uppmanar oss att tala vänligt, att tala det som bygger upp, att tala tro till bergen som står i vägen. Det handlar inte om tomma positiva ord, utan om att tala i tro – ord som bär himlens tyngd. 

Ett hjärta som formas av Guds Ande kommer också tala med Guds språk. Galaterbrevet 5:22 beskriver Andens frukt: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, mildhet och självbehärskning. När dessa egenskaper får slå rot i oss, börjar också våra ord förändras. De blir mildare, tydligare och bär mer liv.

När Jesus stod vid Lasaros grav tackade han Gud innan undret hade skett. Han sa: “Fader, jag tackar dig för att du har hört mig” (Joh 11:41–42). Det är ett språk av tro. Våra ord kan på samma sätt samverka med himlen när vi talar med tacksamhet, tro och profetisk blick.

Bibeln säger att den som profeterar talar till människor för att bygga upp, uppmuntra och trösta (1 Kor 14:3). I Uppenbarelseboken 12:11 står det att de övervann fienden genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörd. Det betyder att våra ord inte bara kan trösta, de kan också vara ett vapen. De kan förändra atmosfärer och öppna vägar för Guds handlande. Det är därför viktigt att vi väljer att tala liv. Vi kan tala tro över vår familj, hopp över vår stad och välsignelse över vår församling. Vi kan tala sanning och kärlek i våra samtal, både när vi är i kyrkan och i vardagen.

Att tala som en lärjunge handlar inte om att bli mer vältalig, utan om att låta Jesus forma vårt hjärta så att våra ord bär hans liv. Jesus sa: “De ord jag talar till er är Ande och liv.” När vi följer honom kan våra ord få samma kraft. Våra ord kan bygga upp människor, föra in frid i stormiga situationer och skapa utrymme för Guds rike mitt i vardagen.

Låt din tunga bli ett redskap för Guds välsignelse – hemma, i församlingen och i din omgivning.

Daniel Oscarsson