Upphittat!

Har du tappat bort något värdefullt någon gång? Något dyrbart, något viktigt, som du verkligen behöver, som du inte klarar dig utan?

Jag tappade bort hela min nyckelknippa en gång. Hade varit på stan och när jag kom hem hittade jag inte nycklarna. Förstod att jag måste tappat dem och hoppades att jag gjort det på någon av affärerna jag varit på, och att någon vänlig människa hittat dem och tagit rätt på dem (det här var på den tiden när man inte hade säkerhetsbrickor till sina nycklar!)

Jag åkte ner till stan igen och gick runt och frågade på alla affärerna och till slut, på den sista affären, där fanns de!

Paniken, magontkänslan, när du bara så gärna vill ha tillbaka det du förlorat, övergick i en fantastisk skön lättnad! Lättnad över att ha fått tillbaka det som kunde varit förlorat för alltid. Lättnad över att få tillbaka det som var så värdefullt, viktigt och betydelsefullt för mig. Fantastiskt skön känsla att få tillbaka det som man trodde man kanske aldrig mer skulle få tillbaka.

Man kan ju faktiskt nästan som ”tappa bort” sig själv ibland också.

Bibeln talar om att bli funnen i Jesus. Att det är i Honom jag finner mig själv!

När jag inte sagt ja till Jesus; att jag vill leva med Honom och följa Honom, är jag som borttappad. Från den jag egentligen tillhör; som skapat mig för att leva med Honom.

Goda nyheter (det som är Bibelns evangelium!) är att Gud själv letar upp och söker efter den som gått vilse; kommit bort. Han ger aldrig upp. Hans hjärta längtar efter att varje människa ska komma hem, till Honom.

Han söker dig! För att du ska bli funnen i Honom