Dödlighet
Det är ingen nyhet att vi i Sverige lever längre än någonsin och då tänker jag på medellivslängden. Idag lever kvinnorna i snitt 84,7 år och män 81,3. En ökning med nästan 10 år från 1950. Samtidigt talar vi mindre om döden idag än aldrig förr. Döden som är en givet inslag i våra liv är något vi vill undvika till varje pris. Det i sig är inte så konstigt, att vi vill leva, men samtalet om döden behöver nog vara med närvarande i våra dagliga liv. I och med Covid-19 lever vi nu i en tid av än mer dödlighet. Främst äldre dör i större antal men även fler generationer är drabbade, det syntes inte minst i och med Adam Alsings död i sjukdomen. När Joachim Elsander låg för döden lyfte han detta ämnet, vi behöver tala mer om döden. Förra helgen fick jag själv ett tryck över bröstet, jag blev orolig och åkte in till akuten där de kunde konstatera att mitt hjärta och min andning fungerar mycket bra. Jag vet inte vad det var som orsakade trycket men jag vet vad som hände i mitt inre. Min egen dödlighet kom närmare. Mitt i detta står Jesus och hoppet om ett evigt liv tillsammans med honom. När han talar till de 72 glada som kommer tillbaka från en evangelisationsresa säger han i Luk 10:19-20: "Jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och stå emot fiendens alla styrkor. inget ska skada er. Men gläd er inte över att de onda andarna lyder er, utan över att era nämn är skrivna i himlen." Det himmelska perspektivet. När Petrus skriver om prövning i 1 Petr så uppmuntrar han läsarna att hålla ut i prövningen: "eftersom ni snart ska nå målet för er tro, räddningen för era liv" (1:9). Jag har valt att lägga mitt liv i Jesu händer, men detta innebär inte att jag kommer avstå från lidande eller död här på jorden. Dock innebär det att jag har mitt hopp och min frid hos Jesus och ett löfte om ett evigt liv tillsammans med honom. Efter min resa till akuten, tillsammans med tankar om Covid-19 så skrev jag den här dikten: Döden omringar oss, Vi ropar i förtvivlan, Vart finns hoppet, ~~~~ Viktlösa, omringade av... frid. Segraren över döden, Liv om ni än dör, Låt oss våga tala om döden, om saknaden, om minnen och låt oss i detta också tala om livet.
Som den alltid gör.
Men den är närmare nu,
I livsdansen, liemannen för.
Vi vill ducka, byta partner,
Trots att det inte går,
Döden är musiken,
Liemannen trampar på våra tår.
Byter grepp, försöker föra.
Men vi dansar handfallna.
Men den dystra musiken i vårt öra.
Är allt förgänglighet?
En liten strimma ljus jag önskar,
Men ser bara bister verklighet.
Men plötsligt, tar musiken slut,
Liemannen stannar
Något har förändrats,
Golvet under oss rämnar.
Mörkrets tjänare flyr
Och vi hör orden "var inte rädda"
En gestalt långsamt gryr.
Gudsinkarnationen.
Står framför oss,
Och förändrar situationen.
Hoppet som bär.
Vi hör Jesus ord,
Han är här.
Kategorier
Hur beter vi oss?
Just nu, i denna tid av Corona-kris som vi står i finns det olika ställningstaganden över hur vi bör bete oss. Dels tar olika regeringar olika grepp om situationen. Från näst intill totalt utegångsförbud till som i Sverige att man ska tänka till på social distans och extra noga handtvagning. Även kyrkliga ledare ställer sig olika till detta. Jag läser i tidningen Dagen 2020-04-14 om hur kristna ledare säger att de som tror på Jesus är skyddade av hans blod. De skriver även om hur Imamer inom Islam håller sina moskéer öppna eftersom Allah ska skydda dem, även ultraortodoxa judar trotsar regeringars beslut med hänvisning till deras tro. Vilket grepp som är rätt eller fel, ja det lär vi bara se i efterhand. Men när jag själv funderar över hur vi bör bete oss i denna världskris vi är i så fastnar inte min teologi i de verser som talar om "tro så ska allt gå bra", inte heller i Ps 91 stannar jag utan väljer att gå vidare i texten till exempelvis Apg 2:47 "de prisade Gud och var omtyckta av hela folket". Och Titus 2:8 "Håll dig till sunt tal, så att du inte kan kritiserad för något. Då måste dina motståndare skämmas, eftersom de inte hittar något ont att säga om oss." Jag har min trygghet i Jesus, min absoluta trygghet om att Jesus samverkar allt till det bästa är än så länge orubblig i mitt liv (Rom 8:28). Vi har ett löfte ifrån Gud att han är med oss till tidens slut men löftet om att vi aldrig kommer bli drabbade av sjukdom eller lidande finner jag inte i summan av Guds ord, snarare är det tvärtom, att lidande kommer att drabba oss. Ingen går fri ifrån världens sjukdomar, jag känner många kristna som har dött i olika sjukdomar och de har haft en starkt och stabil tro på Jesus. Som kristen önskar jag att fler människor ska förstå vem Jesus är och få en levande relation med honom. Det är enligt mig det bästa livet och det önskar jag alla. Om jag då väljer att ställa mig mot samhället, skrika högt och säga att corona drabbar inte de som verkligen tror, behöver jag ställa mig frågan: drar detta människor till Jesus? Jag tror inte det, jag tror att det som drar människor till Jesus är kärlek och just nu tror jag att den största kärleken är att acceptera sitt lands regler och göra det man kan för att hjälpa till. Att handla, tillverka munskydd, ringa runt till ensamma människor och samtala med dem och andra grejer som kommer vara till välsignelse. Jesus säger att vi ska älska varandra och i breven kan vi se vad kärleken är och inte är: Tålamod, mildhet, glädje, frid, vänlighet, godhet, trofasthet, självbehärskning. Den är inte avundsjuk, inte skrytsam, inte högmodig, inte oförskämt eller själviskt. Den ilsknar inte till och är inte långsint. Den gläds inte över orätten utan finner sin glädje i sanningen. Den ger inte upp, den tror allt, hoppas allt och uthärdar allt. (Gal 5:22-23; 1 Kor 13:4-7) Vad tror du själv kommer hjälpa människor att komma närmare Jesus i en tid som denna?
Kategorier
Mellanförskap
Min släkt är från Vårgårda/Alingsås trakten, själv är jag uppväxt i en by som heter Färed som ligger mellan Mariestad och Töreboda. En liten underbar by som under min uppväxt tid hade många barn i min ålder och en otroligt god gemenskap i byalaget. När jag flyttade till Mariestad så talade jag bred Alingsåska, något som givetvis tonades ner när jag hade bott i Skaraborg ett tag men Alingsåskan levde kvar. Så mina kompisar hemma sa att jag talade Göteborgska och mina släktingar tyckte jag pratade skaraborgska. För mig personligen gjorde det att jag inte till 100% kände mig hemma. Detta är en liten form av mellanförskap, men i förra veckan släppte UF företaget "2nd Generation UF" sin bok som heter just "Mellanförskap - varken utanför eller innanför, utan mittemellan". Där lyfter de vad riktigt mellanförskap innefattar. När ens egna föräldrar (eller den ena) är uppväxt i ett annat land men själv är man född i Sverige (eller adopterad). Då uppstår detta mellanförskap som de skriver om i boken. Hemma i Sverige tittar "riktiga svennar" snett på dem och i ursprungslandet tittar de snett på en. Som Nathalie Douti Skoog skriver om. I Sverige blir hon i skolan kallad N-ordet, bajskorv eller j-la svarting. När hon var i sitt ursprungsland Togo så fick hon höra ordet Yovo skrikas åt henne. Ett ord som beskriver vita europeér. Fast mellan två kulturer utan att känna en ren tillhörighet till någon av dem. Eller som Sacke Hajii Abdullahi skriver om, där han lever sitt liv som en kameleont för att få passa in. När han umgås med "Svennar" försöker han bete sig som en "Svenne" och när han umgås med invandrare så beter han sig som dem för att passa in där. Ändrar sitt tal och sitt sätt att vara för att passa in så bra som möljigt. Det här med identitet och tillhörighet kan verkligen vara en svår grej, inte mindre svår blir den om de runt omkring en inte ser ut som man själv gör. I kyrkan talar vi om att vi alla är lika inför Herren och att vi är systrar och bröder, inte av blod eller av hur vi ser ut utan på grund av att vi har tagit emot Jesus och blivit frälsta. Paulus själv skriver om det i Gal 3:26-28 "Alla är ni genom tron Guds barn i Kristus Jesus. Om ni är döpta in i Kristus har ni ju iklätt er Kristus. Därför är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. När jag ser ut över deltagarna på gudstjänsterna i Pingstförsamlingen Borlänge så ser jag det. Där har vi blonda människor med ljus hy, mörk hy och det mesta däremellan. Vi har olika arbeten med olika lön och vissa har inget arbete alls. Några är kärnfriska andra är sjuka. Vi är olika, men vi är ett i Kristus. Tron på Jesus och tillhörigheten i honom gör att vi överkommer alla olikheter i hur vi är och vilken världslig status vi tillhör och istället talar alla med alla. När jag läst denna viktiga bok om mellanförskapet så inser jag än mer hur stort det är att tro på Jesus som inkluderar alla. Det finna inga men, alla människor som väljer att tro på Jesus inkluderar han i sin gemenskap och vi som församling är satta att göra likadant. Det är givetvis inget vi är felfria på, det finns många misslyckanden när det gäller inkludering. Dock är det vårt uppdrag att låta människor vara människor oavsett hur de ser ut eller varifrån de kommer. Det finns inga mellanvägar här, en människa är en människa oavsett om den klassas som en främling eller inte. Låt oss bli ännu bättre på att vara medmänniskor och att inte hålla på att placera in människor i olika fack utan istället placera in alla människor i just "människa-facket". Här hittar ni mer info om boken: https://www.facebook.com/2ndGenerationUF/
Kategorier
Boksläpp
Jag älskar böcker, egentligen har jag alltid gjort det men jag har inte alltid läst. Det började på allvar 2017. Innan det hade jag en föreställning av att jag skulle sitta ner någon gång under dagen och läsa en timme, för på detta vis skulle jag komma någon vart i boken. Men så slog det mig att en sida är en sida. Om jag läser en sida så har jag läst en sida men om jag inte läser en sida så har jag inte läst någonting. Enkel mattematik men som allt annat behöver en del sanningar sjunka in för att de ska kunna bli verklighet. Så jag började läsa innan jag gick och la mig på kvällen. Ibland blev det 10 sidor och ibland blev det en sida men jag märkte snabbt att jag faktiskt läste och att böckerna jag läste tog slut. Det var början på något nytt i mitt liv och jag älskar det, böckerna jag läser ger mig så mycket. I söndags köpte jag ännu en ny bok och den va verkligen ny, det va Joachim Elsanders nya bok På väg som egentligen är en genomtänkt sammanställning av hans blogginlägg mellan perioden 2007-2019. Själva boksläppet inleddes med en gudstjänst och fortsatte med ett samtal mellan Joachim och förläggaren Marcus Pollak. Efter det vart det boksignering där den (på grund av sin sjukdom) svage Joachim orkade stå och signera böcker och samtala med folk i 2 timmar, bra gjort! Nu är boken en verklighet och jag har läst några sidor i den. På ett enkelt och fantastiskt sätt delar han sin teologi och sina tankar om olika saker och redan i början av boken börjar mina egna tankar gå igång -"Jaha, så här tycker Joachim men vad tycker jag". Det är en väldigt bra övning och jag får själv värdera min egen teologi på nytt. En del håller jag med om och en del håller jag inte med om, men vad boken öppnar upp för är väldigt positivt. Ef 3:16 "Jag ber att han som är så rik på härlighet ska ger er kraft och inre styrka genom sin Ande, så att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan och att ni ska hålla er fast rotade i kärleken. Då ska ni tillsammans med alla de heliga förstå bredden och längden, höjden och djupet och lära känna hans kärlek, som är långt mer än någon någonsin kan förstå. så ska ni uppfyllas av hela Guds fullhet." (NUB) "Tillsammans med alla de heliga" ska vi förstå och jag vill gärna inkludera Joachim i denna resa att förstå mer av Jesu kärlek. Med nya perspektiv, med sin berättelse och sina erfarenheter så tillför han något för min egen Gudsbild. Om ni vill se en film från boksläppet så finns den på Pennys Kultursällskaps kanal på Youtube. Om ni vill höra en predikan om att lite också gör skillnad så kan du göra det på sondaghelaveckan.nu där min predikan om "Prestation- Låt Jesus ge växten" ligger.