Pastorernas blogg

Frälsning för alla

Ibland stöter man på vissa texter som är värda att lyfta fram. Här kommer en text ifrån P.P Waldenströms bok I ingen annan är frälsning en bok från 1877 men denna text är hämtat ifrån en senare upplaga 1938:

"Alltså har Gud utgivit sin enfödde son för att frälsa världen. Därför är i honom frälsning, evig frälsning. För alla syndare, för stora och små, för publikaner och skökor och rövare finnes frälsning i honom. I det ordet "världen" sammanfattar han allt, vad syndare heter. Du må hava levat i vilka synder som helst - du må hava förfallit huru djupt som helst, i Jesus finnes frälsning. Det finnes, så som vi ovan sagt, syndare, vilka sjunkit så djupt, att de förlorat all aktning för sig själva och allt hopp om frälsning, ja som fortsätta sitt syndaliv blott därför, att de tro, att det finnes ingen hjälp för dem. De hava till spillo givit sig själva, ja äro kanske av andra människor till spillo givna, men i Jesus finnes frälsning. För drinkare finnes frälsning, för horkarlar finnes frälsning, för girige, för egenrättfärdige, för alla finnes frälsning i Jesus. Där man förgäves försökt allt annat, där finnes frälsning i Jesus. För den, som först vaknar upp ur sina synder, finnes frälsning i Jesus; för den, som många år levat med Jesus men fallit av och nu ser sig alldeles förlorad, finnes frälsning i Jesus. För den, som står vid gravens bädd med ett liv fullt av synder, otro och brott bakom sig, finnes frälsning i Jesus. Här är en fri och öppen brunn emot alla synder och all orenlighet. Kom hit, förlorade son, kom hit! Kom och bjud med dig så många, som vilja komma, så många, som behöva frälsas av nåd! Si, dörren är öppen!"

Enhet

Det är svårt det där med enhet. Just nu läser jag Peter Halldorfs bok "Att älska sin nästas kyrka som sin egen" där han lyfter det vackra och det bibliska i att se förbi meningsmotstånd och istället titta på enheten vi har i Jesus. Den vi verkligen samlas kring.

Paulus skriver i Ef 4:3-6 "Sträva efter att bevara enheten i Anden genom att leva i frid med varandra, så att det är en kropp och en Ande, liksom ni är kallade till ett och samma hopp. Det finns en Herre, en tro och ett dop, en Gud, som är Fader till alla, är över allting, genom allting och i allting."

Det låter så enkelt men samtidigt verkar det vara så svårt. Genom vår kyrkliga historia ser vi brytningar mellan kyrkor som just inte har kunnat enats. Frågorna som skiljer har varit för laddade vilket har lett till nya samfund, nya kyrkor och även nya sår mellan kristna bröder och systrar.

P.P Waldenström var med i processen att starta upp Missionsförbundet (Nu Equmeniakyrkan) och vid ett tillfälle skriver han i tidningen "Svenska Morgonbladet" följande (ursäkta 1800-tals språket):

"Våra församlingar äro fria i det avseendet, att fritt tillträde till dem gives för var och en, som, så vitt människor kunna döma, tror på Kristus. Det är ingen s. k. bekännelse, som stänger dem ute. Vill någon såsom en broder vara med där, men kan icke vara med om allt, så står det honom fritt. Så kunde t. ex. en av Gävle friförsamlings äldste medlemmar icke vara med om församlingens nattvardsfirning. men medlem var han och årligen återvaldes han till ledamot av styrelsen - ända till sin död. En annan kan icke gilla barndopet. Han låter icke döpa sina barn alls. En annan åter vill hava dem döpta men går till prästen med dem, medan den tredje vänder sig till församlingens predikant med sina. Men alla tre mötas de som bröder i friförsamlingen. Att möjligen prästen ser en smula snett på den, som lät lekmannapredikanten döpa, och lekmannapredikanten kanske ock ser snett på den, som gick till prästen, det är en snedögdhet, som väl går över med tiden. Den botas genom att se på Jesus, som är med och välsignar de sina både vid statskyrkans och vid friförsamlingens nattvardsbord samt de små, både när de döpas av prästen och när de döpas av prediktanten. Jag tänker också, att Herren Jesus icke ser mer varmt eller kallt på den ene än på den andre. Och för oss är det nog bäst att se dem med hans ögon, om än somliga finnas, som tycka det vore bättre, om Han såge med deras."

Det är lättare sagt än gjort, men jag tror det är vitalt för oss Kristna att enas kring det som verkligen är allas vårt centrum. Jesus Kristus! Hans död och uppståndelse, Han som rengör oss från våra synder och ger oss helige Ande. Hans som är sänd av Fadern och tillsammans med alla tre bildar den treenige Gud vi tror på.

Guds nåd

Det där med nåd kan vara väldigt svårt att förstå. I alla fall Guds nåd.

Flera gånger står det i Bibeln att Gud är rik på nåd, t ex i Ps 145:8 "Herren är nådig och barmhärtig, sen till vrede, rik på nåd."

Nåd innebär att man förtjänar ett straff men man slipper straffet. Bibeln lär oss att "Syndens lön är döden" (Rom 6:23) och i samma vers lär den oss också att "Guds gåva är evigt liv i Jesus Kristus, vår Herre."

Jesus tog syndens straff på sig på korset. För hela mänskligheten tog han syndens straff, döden, på sig själv och gjorde så att vi genom vår tro på Jesus också kan få ärva det eviga livet. Det är inte genom gärningar vi kan nå det eviga livet utan enkom genom Jesus nåd. "Ni är alltså räddade genom tron, inte av er själva, utan det är en gåva från Gud, inte på grund av gärningar, och därför kan ingen heller skryta." (Ef 2:8-9).

Genom korset ser vi även den kärlek som Gud visar mot oss människor. Det han själv längtar efter är att vi ska tro på honom, det bevisar han genom sin död: "Men Gud bevisade hur mycket han älskade oss genom att Kristus dog för oss medan vi fortfarande var syndare." (Rom 5:8).

Vi ska inte lägga bort all synd och bli "rena" innan vi möter Jesus. Nej, vi bär hela vårt jag till Honom, hela vårt syndiga jag bär vi till Jesus och Han gör oss rena, han gör oss fria. Genom vårt val att tro på Jesus leder han oss till ett liv i frihet!

Detta är något vi blott kan förstå när vi fått uppleva det. Precis som i sången "Hos Jesus": "Det kan ej förklaras, det kan blott erfaras. Hur saligt det är hos Jesus".

Jesus vill vandra med oss, Jesus vill vägleda oss och göra oss fria ifrån synden. För det är just genom att tro på Jesus vi lämnar synden, för synden är egentligen bara en grej: Att inte tro på Jesus (Joh 16:9).

Sök Jesus, våga tro, och få livet!

Tomhet men ändå hopp

Boken Predikar inleds med orden: "Tomhet, idel tomhet, säger Predikaren, tomhet, idel tomhet, allt är tomhet."

Visst känns det så ibland, att allt är tomhet, att allt är precis som Predikaren skriver några verser längre fram: "ett jagande efter vind"

Jag själv har känt den känslan många gånger i livet och under pandemin är det en känsla som varit närvarande alltför mycket. Samtidigt har den liksom inte helt tagit över, för någonstans finns det också ett hopp.

Kristendomen är (och bör) vara hoppets religion. Vi tror på en Gud som bär genom svårigheter, som ger frid och som, genom vår tro (inte gärningar), ger oss evigt liv.

Lärjungen och aposteln Petrus skriver: "Välsignad är vår Gud, vår Herre Jesus Kristus Fader. I sin stora barmhärtighet lät han oss födas på nytt till ett levande hopp genom att Jesus Kristus uppstod från de döda, hoppet att en dag få ärva det som aldrig kan förstöras eller fläckas eller tyna bort och som är förvarat åt er i himlen" (1 Petr 1:3-4).

Jesus säger i Matt 11:28-30 "Gå in under mitt ok och lär av mig. Jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Hos mig finner ni ro för era själar. Mitt ok är behagligt och min börda är lätt."

Ett liv med Jesus är ett liv i tillit till en Gud, det levande hoppet som bär oss genom svårigheter, genom "dödsskuggans dal". Det livet är till för alla, varenda människa har möjlighet att tro på Jesus. Precis som vi läser i Rom 10:9 "Om du alltså öppet bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväck honom från de döda, då blir du räddad."

Jag vill påminna dig som tror att inte tappa bort hoppet i Jesus, sök Honom i bön och skrift, närma dig Honom och han ska närma sig dig, ja han har aldrig lämnat dig!

Jag vill uppmuntra dig som inte tror att ge ditt liv till Jesus, att be till honom med dina egna ord och börja en ny resa, en ny epok i ditt liv. Ett liv tillsammans med Jesus!

Gudsbild

I söndags (22/2) predikade jag om vilken bild vi har av Gud, vilken förståelse vi har av Gud. Det vi i kyrkan brukar kalla Gudsbild. Jag talade om att Gud är en helhet och för att försöka oss på att förstå Honom behöver vi också förstå helheten av honom.

Jag läste en liten sammanfattning som jag nu lägger ut här med tillhörande fotnoter på alla ord, det finns givetvis fler bibelord på orden men jag har valt att ge ett eller max på exempel per ord. Håll till godo:

Gud är trofast, barmhärtig, rättfärdig, rättvis, rik på nåd och sen till vrede. Han är kärlek, Han är den som dömer, Han är den som förlåter, Han är vägen, sanningen och livet. Allsmäktig, väldig, evig, härskarornas Herre, Han är helig, Han är den högste, skaparen, världens ljus, och Han är alltigenom God. Han är den herde som leder sitt folk, Han ger och håller sina löften, han räddar, Han befaller, Han är Kung, sitter på tronen och regerar, Han är vår Fader, Han tröstar som en moder, Han är klippan, Han är den som helar. Han är den som är.

Barmhärtig, sen till vrede, rik på nåd, trofast: 2 Mos 34:6. Allsmäktig: Jes 10:13. Väldig: 1 Mos 17:1. Kärlek: 1 Joh 4:8. Skaparen, evig: Jes 40:20. Vägen, sanningen och livet: Joh 14:6. Helig: 3 Mos 11:44. Världens ljus: Joh 8:12. Rättfärdig, rättvis: 5 Mos 32:4. God Ps 25:8; 1 Krön 16:34. Domare Ps 7:12. Härskarornas Herre (Herren Sebaot): 2 Sam 6:2. Högste: 1 Mos 14:20. Leder sitt folk: 5 Mos 8:2. Ger och håller löften: 5 Mos 6:18. Räddar: 2 Mos 6:6; Rom 9:10. Befaller: 2 Mos 34:11; Joh 14:21. Herde: Ps 23:1. Regerar på tronen: Ps 9:8. Kung: Ps 24:10. Fader, Klippan: 5 Mos 32:4-6; Jes 64:8. Helar: Se Jesus i evangelierna; 2 Mos 15:26. Tröstar som en moder: Jes 66:13. Förlåter: Neh 9:17
Gud är: 2 Mos 3:14.

Om du vill se predikan så finns den här: https://youtu.be/8_bwE0OX5DI