Pastorernas blogg

Höst-Lov

Just nu är det höstlov, skolorna är stängda och många skolelever från en välbehövd paus ifrån allt lärande. Att ta en paus är verkligen viktigt ibland. Jag minns när jag dansade street-dance 2009. Vi hade en träning varje vecka och jag körde på så hårt jag kunde, dansade en del hemma också för att verkligen få in stegen och komma in i dansen. En vecka va jag sjuk och jag missade en gång. När veckan därefter anlände så satt stegen faktiskt än bättre än innan. Vilan som jag tvingades till lät på något sätt min kropp att samtidigt ta in dansen så att den blev lättare för mig.

Detta är ett litet exempel på något jag upplevt flera gånger i livet i flera olika områden. Det är heller ingen nyhet och jag tror flera känner igen sig i det. Ja det är inte för inte att Gud säger till oss att ta en vilodag i veckan. Kroppen behöver det på flera olika plan.

Så tillåt mig nu också att fortsätta med den ordlek jag gjorde i rubriken.

Ps 117 Prisa Herren, alla nationer! Lova honom, alla folk, för hans nåd mot oss är stor, och Herrens trofasthet varar i evighet. Halleluja! (NuBibeln).

Kanske kan vi passa på att lova herren än lite mer nu när det är höst-lov. Herren, som skapat himmel och jord är värd att lovas, värd att prisas, värd att lyftas upp. Vi får enkelt, med våra munnar och med våra kroppar lova Herren. Genom att tacka honom, genom att sjunga, genom att dansa och mer därtill har vi möjlighet att lova och ära den Gud vi tror på. Sanningen, den levande Guden som ger oss liv, frid och frihet.

P.s Vill ni se mig dansa... ja ni kan göra det här (det är jag i vitt).

USB 7.0

Jag älskar fredagskvällar. Ungefär vid 16:00 åker jag hemifrån, ofta behöver jag handla något till kvällen och när jag är färdig landar jag i kyrkan. En macka eller två slinker ner samtidigt som jag sätter det sista inför kvällen. Det är så olika vad som behöver förberedas, ibland ingenting, ibland det sista på en eventuell predikan och ibland väldigt mycket.

Klockan 18:00 brukar lovsångarna och teknikerna dyka upp, kyrksalen ändrar form med skjutväggar som dras igen och en ljussättning som passar för kvällen med en mer ungdomlig touch.

Klockan 19:00 startar vi igång, givetvis droppas det inte bland ungdomarna men vi försöker komma igång så snart vi kan med det event som ligger först. Event, ja alltså en planerad aktivitet, det kan vara som idag, charader, eller kanske en analog spelkväll. En annan gång kan det vara mörkerkurragömma, eller så åker vi till Yoump eller har någon frågesport, femkamp, pyssel, tårttävling eller ja lite vad som helst egentligen.

20:30 drar vi igång vårt Lovsångsmöte med väldigt mycket lovsång. Det inleds med låten "Nothing but love - Axwell" fortsätter med en enklare inledning följt av lovsång. Därefter en predikan och efter det än mer lovsång.

Efter predikan kan man välja om man vill vara kvar på mötet eller gå ner, det finns ingen sluttid på mötet utan man väljer helt själv. Nere så startar gemenskap och häng med en liten minikiosk.

Det är underbara kvällar med fantastiska ungdomar som kommer! Nu är det slut för idag och jag sitter hemma i mitt kök, inser att jag inte skrivit blogg på länge och vad passar bättre än att skriva om USB 7.0 så här mitt i natten!

Be ständigt...

Jag är småbarnsförälder, mitt yngsta barn fyllde 2 år för några veckor sen och på fredag blir min äldsta 7. Mellersta dottern är 4.5 och i livet är det full fart. Mitt liv varvas härligt med lämningar på olika ställen, mitt arbete i församlingen och det arbetet som hemmet medför. Jag anser mig vara i en fantastisk del av livet, speciellt när jag tar ett steg tillbaka och försöker se det lite från håll. Men givetvis, när jag är mitt i allt detta, så känns det ibland.... lite mycket.

För mig har det inte varit enkelt att sitta ner en längre stund och ta tid med Gud. Nu när jag är i dessa småbarnsår och tillika trött typ hela tiden, så är det inte enklare. Paulus skriver till Galaterna "Be ständigt." Dessa ord har jag burit med mig genom livet och mitt böneliv är just signifikant ständigt, böner under hela dagen följer mig och inte minst mina bönesuckar till Jesus.

Det som jag märker kommer i kläm med detta är just de specifika böneämnena jag vill be om, inte minst människor.

Mycket kan man säga om tekniken, ifall det är bra eller dåligt. Senaste numret av NOD lyfter upp AI (artificiell intelligens) och på ett väldigt spännande sätt vrider fram och tillbaka genom etik, människovärde och Gudsbild på hur det kan bli om AI:n utvecklas än mer. Jag tyckte Pekka Mellergård uttrycker sig bra då han skriver: "Människan verkar vara bättre på att uppfinna nya saker än att använda dessa saker på ett klokt sätt."

Smarttelefonen är på många sätt bra men kan bli lika många sätt vara dålig. Allt beror på hur vi använder den, jag själv kan överkonsumera mobilen vissa dagar och jag vet att jag inte mår bättre av det, snarare tvärtom.

Så, för att knyta ihop detta.

Under sommaren har jag börjat använda appen Prayminder, det är ett väldigt bra verktyg som hjälper till i bönen, den vardagliga "be ständigt" bönen. I den skriver man upp de böneämnen man vill be för och även hur många gånger under dagen man vill bli påmind. Under dagen får man sedan, slumpat bland böneämnena, påminnelser att be. I notisen kan man trycka amen vilket gör allt väldigt lättillgängligt. Det plingar till i mobilen, jag tittar på notisen och ser det jag vill be för, jag ber en stund för det ibland kortare ibland längre och sen klickar jag amen. Jag väljer själv hur många gånger jag vill be och under vilka tider jag vill att notiserna ska komma.

Detta är verkligen ett superbra verktyg i mitt böneliv och kanske kan det vara det i ditt också.

För mig är det också en bra hjälp till att göra mitt mobilanvändande mer smart, att jag liksom använder min mobil på ett klokare sätt.

P.s Appen är helt gratis och innehåller inga annonser. Jag får inget betalt för att skriva detta i bloggen utan vill helt enkelt sprida ett väldigt bra hjälpmedel i den dagliga bönen.

https://prayminder.com/

Utsikt och insikt

Jag är nu, sedan en månad sen, tillbaka till jobbet på mina 80% efter ett år av föräldraledighet. Under den tiden har jag jobbat med USB 7.0 (25%) samt mina barn.

Att vara hemma med barnen, ha just hushållet och barnen att tänka på är något helt annat än att vara på jobbet. Det har på många sätt varit bra och härligt samtidigt som jag saknat den dagliga kontakten med andra människor, utöver min familj, som sker naturligt som pastor.

Det är en glädje att fått vara hemma och det är en glädje att vara tillbaka. I skrivande stund sitter jag på mitt kontor med samma utsikt som jag lämnade för knappt ett år sen. Ibland förändras utsikten, byggnader byggs, träd tas bort, eller byggnader rivs och träd planteras. Under det år jag har varit hemma har min utsikt förändrats något, barnen har blivit större, jag har fått förmånen att lära känna lite nya grannar m.m. Samtidigt har min insikt förändrats också.

Jag tror att vi människor ständigt är i rörelse och i en liten förändringsprocess och jag anser att vi mår bra av att vara det. Mer eller mindre medvetna växer vi i oss själva och förändras långsamt eller snabbt. Det kan vara nya smaker som får tillträde till munnen eller nya vanor man lär kroppen.

För min del har mycket av detta år handlat om biografier, jag har läst flera biografier av och om andra människor. Tänk vilken förmån att få ta del av andra människor liv och också få möjlighet att lära sig och inspireras av dem.

Här kommer tre biografier av dem som jag läst och som jag verkligen rekommenderar:
Bara ljuset kan besegra mörkret - Sebastian Stakset
David Wilkersson - Gary Wilkersson
Den bedjande missionären John Hyde - Red. E. G. Carré

Guds Frid

Andréas Skogholm

Läger

Ja förra veckan var flera från församlingen iväg på ett gemenskapsläger uppe i Nederhögen utanför Vemdalen i Jämtland. Vi blandade dagarna med scoteråkning, skidåkning (utför och längd), vandrande, bilåkning, vässelåkning ja mycket åkning helt enkelt. På kvällarna åt vi mat tillsammans, bastade och hade en samling med lovsång och predikan.

Det var några underbara dagar och vi hoppas kunna göra detta till verklighet nästa år också.

Igår startade ungdomsalpha upp i församlingen och det kom 14 deltagare på denna intro gång. Samlingarna kommer fortsätta om två veckor igen och pågå 12 gånger.

Anledningen till att det inte är nästa vecka (15/3) är Carl-Gustaf Grönberg. Han kommer hit och undervisar på onsdagskvällen mellan 19:00-20:00, efter detta finns det möjlighet att samtala om undervisningen i mindre grupper.

På USB 7.0 talar vi om "Vem var (är) Jesus" och utgår från evangelierna där vi kan läsa om hur Jesus bemötte personer och agerade i olika situationer när han gick här på jorden.

Att han bemöter människor med en enorm respekt är slående. Det ser vi bland annat i Johannes 3 när han bemöter Nikodemus med ärliga svar och en öppenhet om sin sanna natur. Även i nästa kapitel ser vi hur Jesus behandlar kvinnan vid brunnen med respekt och kärlek och delar här rakt ut att han är Messias.

Det är så viktigt att vi kan bemöta varandra med en ömsesidig respekt. Vi är alla människor och vi bär alla på en berättelse och har olika "ryggsäckar" med oss från livets olika törnar och glädjeämnen.

Ordet respekt, kan jag uppleva, tappar ibland sin djupa betydelse och ibland blir det nästan som ett skällsord. Men jag vill säga att i respekten finner vi ett milt och kärleksfullt bemötande med en vetskap om att det är en människa vi möter, en människa med känslor, bakgrund och funderingar. Det handlar inte om att tycka likadant, men att ändå kunna respektera varandra för olikheterna (Rom 14).

Detta är inte lätt alla gånger, men jag väljer att fortsätta träna och göra mitt yttersta för att respektera andra. Gud välsigne oss allihop i att ta efter Jesus och försöka leva efter hans ord och gärning.