Du är här:Start > Blogg

14 mar torsdag

Enhet framför allt

Albert Luthuli (1898-1967) var en frihetskämpe och även ledare för den Afrikanska nationella kongressen som arbetade och arbetar än idag för frihet och emot apartheid i Sydafrika. Luthuli var general för kongressen mellan 1952-1967. Nelson Mandela, ett namn vi känner lite bättre, var general för kongressen mellan 1991-1997.

En sak var väldigt viktig för Luthuli och det var själva målet. Att människor hade olika religiösa eller politiska inriktningar i kongressen rörde honom inte alls, det viktigaste var att de alla kämpade för ett gemensamt mål, där inte politik eller religion var det yttersta. Han skriver i sin bok "Släpp mitt folk!":

"Ingen inom kongressen får använda denna organisation för andra mål än kongressen. När jag samarbetar med kommunister i kongressen samarbetar jag inte med kommunismen. Jag läggar våra politiska meningsskiljaktigheter åt sidan tills dagen för befrielsen kommer, och under tiden samarbetar vi för frihetens sak."

Det finns en storhet i att samarbeta med människor man egentligen inte kommer överens med för att man har ett gemensamt mål. Det är lite som ordspråket "En fiende till min fiende är min vän."

Idag finns det en tanke om att det behöver råda konsensus, alltså att man ska tycka samma sak, för att kunna vara vänner eller för att kunna samarbeta. Men jag tror att vi behöver sätta enheten först och se vad är målet. I församlingen är målet att komma närmre Jesus, det finns en mängd olika sakfrågor, teologiska eller liturgiska, men dessa behöver vi kunna lägga åt sidan för att enas och hjälpa människor närmre Jesus, hjälpa människor till en tro eller en djupare tro.

Ef 4:3-4 "Sträva efter att bevara enheten i Anden genom att leva i frid med varandra, så att det är en kropp och en Ande, liksom ni är kallade till ett och samma hopp."

Ef 3:18-19 "Då ska ni tillsammans med alla de heliga förstå bredden och längden, höjden och djupet och lära känna hans kärlek, som är långt mer än någon någonsin kan förstå. Så att ni ska uppfyllas av hela Guds fullhet."

Låt oss sträva efter enhet, även om vi tycker olika.

--

Jag lägger in en lite längre text ifrån Luthulis bok här, för dem som orkar läsa, tycker själv denna texten säger mycket om enhet trots olikheter. Den har sitt ursprung just i kommunismen och den diskussion om att flera tyckte man skulle utesluta kommunisterna ur kongressen:

"Det råder intet tvivel om att vi när dessa frågor lösts kommer att inragera oss i konventionella politiska partier. Motståndsrörelserna kan inte kosta på sig lyxen av McCarthyism, inte heller kan de låta sig splittras i otaliga små homogena grupper.
Vi leker inte politik, vi arbetar för befrielsen.

För min del är jag medlem av kongressen just emedan jag är kristen. Min kristna tro beträffande samhället måste finna ett uttrycksmedel här och nu, och kongressen är den verkliga spjutspetsen i denna kamp. Somliga skulle vilja utesluta kommunisterna, andra skulle vilja att kommunister frivilligt skulle dra sig tillbaka från kongressen. På grund av att jag är kristen är min önskan att kämpa denna kamp tillsammans med andra kristna, att ta min kristendom med mig och bedja att den må påverka motståndsrörelsens karaktär i rätt riktning.
Det finns också andra synpunkter på detta problem. De vita bestrider att afrikanerna har en egen personlighet. Vår mänsklighet och värdighet reduceras i deras inbillning till ett minimum. Vi är "pojkar", "flickor", "kaffrer", "snälla infödingar" eller "otäcka infödingar". Men vi är inga verkliga människor, enligt deras uppfattning, knappast mer än enheter i en arbetsstyrka eller ett "infödingsproblem". jag vägrar låna mig till denna degenererande uppfattning. Jag förkastar den kommunistiska ideologin. Men kommunisterna är människor, de är också min nästa, och jag vill inte betrakta dem som något mindre. Jag tror de är vilseledda människor, och därför hyser jag medlidande med dem men känner inte någon blind skräck för det "kommunistiska hotet".
Jag söker inte bekämpa eller rätta till deras falska läror - lika litet som de vita härskarnas falska läror - genom att beröva dem deras personlighet och ansluta mig till något anti-någon-läger. Min styrka ligger i vad jag tror på. Den ligger inom mig själv. Jag har tillräckligt stark tro på kristendomen för att tro att jag kan tjäna min nästa bäst genom att förbli henne nära." (Luthuli, Albert Släpp mitt folk!,1926, s170-171)

Av Andréas Skogholm

Pastor med ansvar för ungdomsverksamheten. Jobbar 80 %, ledig på måndagar.

070-165 07 50
andreas@borlange.pingst.se

Kategorier

Pastorernas blogg

6 mar onsdag

En skeppare på Åstol

Evangelisten, predikanten och musikern Theofli Engström (1915-2011) var runt på flera evangelisationsresor med olika predikanter. Han skriver om en hel del i sin bok Under växlande dagar och år (1962).

Bland annat är han på Åstol några månader, i Elim församlingen, och väckelsen bryter ut på ön, över 200 blir frälsta på bara tre månader. Jag vill dela med mig av ett av vittnesbörden som han skriver om:

"Vi kan nog aldrig glömma skeppare E., som tidigare inte alls hade varit med på väckelselinjen, snarare tvärtom. Men då han en tisdagsmorgon stod vi rodret långt ute till havs på den stormiga Nordsjöjn, greps han av syndanöd. Den övriga besättningen hade blivit frälst i väckelsen och skepparen stod och hörde, hur de prisade Gud och sjöng nere i kajutan. Malte spelade dragspel och så sjöng man jubelsångerna. Sådana toner förkom inte före väckelsen. Då var det annat man kunde få lyssna till. E. började fundera, om det möjligen ändå var så att Gud verkligen fanns. Han bad en bön och sade:
- Om du finns, Gud, så låt mig få se dig. *
En vitklädd gestalt kom på vågorna. Han kom upp på däcket och gick fram till styrhytten och visade den gråtande skepparn sin panna märkt av törnekronan och sina sårmärkta händer. Så försvann gestalten.
Besättningen nere i kajutan, som var upptagna av lovprisning, började undra, varför skutan gick så underligt. Den svängde och krängde och det var ingen stabilitet. De rusade upp och fann ingen man vid rodret. Men då de öppnade styrshyttdörren, fann de skepparn på knä storligen prisade Jesus, som hade uppenbarat sig för honom. Nu blev det ett omfamnande och ett jublande utan like ute på nordsjöböljorna. Skepparn föreslog att de inte skulle bry sig om att fiska, utan istället vända åter hem, ty skepparn ville till Elim och vittna om Jesus. Fiskebåten satte full 'speed', kanske nio knop, hemåt."

Av Andréas Skogholm

Pastor med ansvar för ungdomsverksamheten. Jobbar 80 %, ledig på måndagar.

070-165 07 50
andreas@borlange.pingst.se

Kategorier

Pastorernas blogg

23 feb fredag

Just nu i församlingen.

Hej!

Nu ska jag också prova på att blogga lite, det är första gången jag gör det! Jag vill berätta om vad som händer just nu i vår församling. Under hösten har vi förberett oss för att starta fler hemgrupper. Det var ett uppdrag jag fick när jag började min tjänst här i början av hösten. Nu börjar det att bildas
flera nya grupper, vilket gläder oss mycket. Vi tror att dessa grupper
kan bli platser där människor växer i sin tro. Vårt mål är att se fler
människor komma till tro. Under den kommande helgen kommer vi att döpa
två ungdomar, och vi gläder oss åt det och förväntar oss fler dop. Vi
har också flera människor som vi ska välkomna in i församlingen, vilket
också gläder oss mycket.

I församlingsledningen har vi diskuterat hur vi på bästa sätt kan hjälpa
de människor som nu kommer till oss genom RIA. En tanke är att starta en
frukost för dem innan gudstjänsten på söndagar.

Nästa månad kommer vi att börja satsa på att nå människor som inte brukar gå i kyrkan. Som en del av detta kommer vi att hyra AquaNova, badhuset i Borlänge. Ta med dig vänner och var med där den 8 Mars 18-21:00!

Vi har också börjat året med att läsa Bibeln tillsammans i en bibelapp.
Det roliga med detta är att alla som vill kan dela med sig av sina
tankar och känslor när de läser texten. Det är spännande att se vilka
reflektioner som kommer fram! Den här veckans läsning har handlat om den
yttersta tiden. Det är både skrämmande och tröstande att läsa om den.
Här är något jag skrev igår:

"Jag tror att vi lever i den yttersta tiden - men det har alla
generationer innan mig också trott! Sanningen är i alla fall att min tid
är nu och på något sätt lever varje generation i den sista tiden. Vi är
kallade att leva våra liv på klippan Jesus! Grunden är viktig. För några
dagar sedan läste vi i bibelläsningsplanen om mannen som bygger på sanden. Om det blåser och regnar är det viktigt med en stark grund. På den kan man bygga med guld, silver eller ädla stenar - något som blir bestående:
TRO, HOPP och KÄRLEK. Jesus säger: Känn ingen oro! När änglarna kommer
på besök säger de: Var inte rädd, frukta inte. Bibelordet säger: Fruktan
finns inte i kärleken. Jesus sov mitt i stormen. Låt oss lita på att han
är med oss mitt i stormen! Låt oss fyllas av det han säger: Min frid ger
jag er!"

Låt oss ha fokus på Jesus. Hebreerbrevet 12:2-3 säger: Låt oss fästa
blicken på Jesus, trons upphovsman, annars tröttnar ni och ger upp.

Gud välsigne dig,

Daniel Oscarsson

Av Daniel Oscarsson

Pastor och föreståndare

073-433 71 60
daniel@borlange.pingst.se

Kategorier

Pastorernas blogg

14 feb onsdag

Hans Nielsen Hauge

Hans Nielsen Hauge (1771-1824) var en man som följde Andens vägledning och spred evangeliet om den levande tron på Kristus runt om i södra Norge. Han fick ett möte med Jesus när han var ute och plöjde en av hemgårdens åkrar. Detta möte berättade han om för andra och flera fick ta emot den kraft det finns i evangeliet, den verkliga sanna kärleksfulla kraften som finns när vi omvänder oss till Jesus.

Han gick runt i olika samhällen och städer och predikade evangelium. Många människor tog emot Jesus och slutade därav att dricka och slåss, istället fick det rätsida på livet och levde ett liv i kärlek. Det var flera orter som blev helt förvandlade efter att Hauge predikat evangelium där.

På denna tid var det inte lagligt att göra detta, det var heller inte lagligt att vara en "lösdrivare" alltså någon som gick omkring utan arbete. Han fick vara med om flera fängelsevistelser.

Vi ett tillfälle kom han till Eiker vid Drammen. Där anlade han ett pappersbruk och i boken Hans Nielsen Hauge av Curt Björkquist kan man läsa följande:

"Inom kort stod Eikers papperskvarn där fix och färdig. Från början var det sex ägare till densamma, bland andra Hauges bror Mikkel. Kostnaderna för anläggningen bestriddes bland annat av de inkomster, som Hauge fått av sina böcker. Genom sina bekanta på landsbygden anskaffade han också ett betydande parti lump. Hauge gladdes över att på detta sätt kunna vara sina vänner till nytta och sätta människohänder i arbete.
Eikers papperskvarn kom med åren att bli en mönsteranläggning. Hauge var den ledande kraften i det hela. Han bistod med råd och dåd, och det var han, som anställde arbetarna. Det blev ett 40-tal. Han lånade också pengar år meddelägarna.
Jämte pappersfabrikationen slog man sig också på tillverkning av benmjöl. Vidare satte man upp en vanlig kvarn och dessutom ett garveri. Ja, på detta sätt växte det upp en betydande industri i Eiker.
Vid fabrikerna rådde vad man skulle kunna kalla en kristlig kommunism. Arbetsgivare och arbetare kände sig som en enda stor familj. Man åt vid samma bord, och vid måltiderna lästes bordsbönerna i tur och ordning av alla. Efter arbetets slut brukade man alltsom oftast samlas till möte.
Härigenom kom i själva verket Eikers papperskvarn att under lång tid framåt bli ett centrum för de nyvaknade kristna livet på Östlandet. Nästan alltid kommo nämligen gäster från både när och fjärran för att hälsa på och få råd och hjälp i olika situationer. På 'kvarnen' kände man sig hemma, och där fick man alltid ett gott Guds ord med på vägen. Under förföljelsetiderna, då motståndet växte, gingo tankarna till 'kvarnen' och man tog vandringsstaven i handen och vallfärdade dit. Här var man alltid välkommen och behövde aldrig gå tomhänt hem." (s64-65)

Jag tycker det är fantastiskt att man genom ett pappersbruk kan verka för att sprida Guds rike och växa som lärjunge. Ingenting är omöjligt för Gud och så otroligt mycket kan användas till att sprida Guds rike!

Hauges liv och verk är en riktig inspiration för oss idag, inte för vad Hauge gjorde, utan för vad Gud gjorde genom Hauge!

Vad vill Gud göra genom dig?

Av Andréas Skogholm

Pastor med ansvar för ungdomsverksamheten. Jobbar 80 %, ledig på måndagar.

070-165 07 50
andreas@borlange.pingst.se

Kategorier

Pastorernas blogg

7 feb onsdag

Bön

Basil Miller skriver en bok om väckelseförkunnaren Charles Finney där går att läsa:

"Beecher som tidigare varit motståndare till Finneys väckelser säger: 'Detta var Guds verk. Det var den mäktigaste väckelse världen någonsin upplevt på så kort tid. 100 000 rapporteras ha gått in som medlemmar i olika församlingar som resultat av denna väckelse. Den är utan motsvarighet i kristenhetens historia.'
Finney vände sig också till den studerande ungdomen. Många av dem kom till tro. En noggrann undersökning som gjordes senare visade att 40 av dem blev förkunnare.
Finney sade att nyckeln som öppnade dörren till de himmelska välsignelserna under denna väckelse var bön. Clary, Fader Nash och andra som inte ens är nämnda vid namn, kastade sig ner inför Guds tron och bönföll om en andeutgjutelse."
(Charles Finney - Guds brandfackla, Basil Miller, 1975, s86)

Bönen är återkommande i alla väckelser i alla tider. Jag själv kallar mig inte "bönemänniska" en person som kan sitta länge i bön. Däremot inser jag ju verkligen hur viktig bönen är och hur viktigt det är för oss att be till den levande Gud vi tror på, Fader, Son och Ande.

Jag är övertygad om att det inte finns något sätt att be som är mer effektivt, utan att det snarare är så att den mest "effektiva" bönen är den som kommer ifrån hjärtat.

Låt oss likt tullindrivaren i Luk 18:13 utgjuta vårt hjärta och vår längtan till Jesus Kristus, Han som är vägen sanningen och livet!

Av Andréas Skogholm

Pastor med ansvar för ungdomsverksamheten. Jobbar 80 %, ledig på måndagar.

070-165 07 50
andreas@borlange.pingst.se

Kategorier

Pastorernas blogg

Om bloggen

Andréas, en av församlingens pastorer, delar här tankar och funderingar som gäller församlingen, vardagslivet och olika händelser i smått och stort.