2020

Äntligen är det 2020, jag har av någon okänd anledning sett fram emot att få uppleva detta årtal och är tacksam för att nu få genomleva det. Troligen är anledningen att det helt enkelt är tjugo-tjugo, jämt och bra årtal som klingar lätt i munnen. Samtidigt så vill jag tro att Gud på något extra sätt får fatt i mitt hjärta och hjälper mig att lära känna honom än mer, komma i en djupare funktion i mina gåvor som Gud har givit mig.

Jag hämtar väldigt mycket inspiration ifrån biografier, 2019 läste jag om David Wilkersson, Basilea Schlink, Lewi Pethrus, Roger Larsson, Sebastian Stakset och Walter Cohen. Kristna människor som levt med och för Gud och varit burna av Gud blivit förvandlade av Gud och fått vila i Guds nåd.

Just nu läser jag om den gamle predikanten Georg Gustafsson som går ifrån att vara en kommunistisk radikalist som vill krossa borgarna och religionen till att få bli fylld av Jesu nåd och lämna hat bakom sig. Istället för att förvandla samhället genom sitt hat så fick han vara med och förändra samhället genom Jesu nåd. Förändra samhället, ja det va faktiskt vad han fick se. Vid ett tillfälle, när han lämnade sin första pastors tjänst i Värnamo/Karlsfors, för att flytta till Jönköping så samtalar han med direktören på Skånska banken, följande samtal äger rum:
" - Jag har hört att Gustafsson ska flytta, sa han [bankdirektören]. Jag ville bara passa på att tacka Gustafsson för den ekonomiska sanering som har blivit en följd här i stan av Gustafssons ekonomiska verksamhet.
- Det förstår jag inte riktigt [svarar Georg]. Om det har skett någon ekonomisk sanering här så har jag ingenting med den att göra. Jag har inte sysslat med ekonomi. jag har predikat evangelium.
- Ja, det kan väl hända, men det har ändå fått ekonomiska effekter. Jag ska säga Gustafsson, att många av våra besvärligaste kunder, som jämt har krånglat med sina protesterade växlar och andra ekonomiska problem, dom har gått med i Gustafssons församling, och dom har nu blivit våra bästa kunder. Och för detta vill jag tacka er."

Det är ju så med evangeliet, alltså med Jesus Kristus, att det inte bara för människor in på en ny religion med anrika traditioner. Nej, evangeliet förvandlar hjärtan och människans inre. Jesus ger frid, han ger omvändelse ifrån synder och gör oss till nya skapelser där vi får liv och liv i överflöd.

Kanske har du ännu inte fått fast i Jesus, kanske vill du men vet inte hur. Det handlar om att tro och överlåta sitt liv till Jesus. Att säga en enkel bön: "Jesus, jag vill tro på dig och jag ger mitt liv till dig. Fräls mig". Detta är tillgängligt för alla människor och det är bara på grund av Jesus nåd vi får ta del av det: Ef 2:8-9 "Ni är alltså räddade av nåd genom tron, inte av er själva, utan det är en gåva från Gud, inte på grund av gärningar, och därför kan heller ingen skryta."

Gud vare med dig år 2020, låt det bli ett år där du söker dig än närmre Jesus.

Rädsla

Ett av julens budskap är änglarnas ord "Var inte rädd" som de säger till Sakarias, Maria, Josef och herdarna när de kommer med sitt budskap om barn som ska födas eller har fötts.

Det är inte det lättaste alla gånger, att inte vara rädd och ibland är ju det faktiskt så att rädsla är en bra grej. I Senaste numret av NOD så lyfter de ämnet om fascism (dagen.se/nod), detta för dem även in på rädslan hos oss människor. Roland Spjuth skriver i en artikel att "Rädsla har varit människans ständiga och nödvändiga följeslagare Den som inte fruktade de vilda djuren eller svälten hade dåliga odds att överleva." Han skriver också att den moderna människan har försökt att jobba fram trygghet istället för rädsla men trots alla ansträngingar är vi ändå rädda. Vi ser ofta rädsla som något negativt men som Spjuth skriver "Rädsla har en viktig grund i människors erfarenhet att stå inför något obegripligt som hon inte kan kontrollera". Rädsla har genom tiderna hjälpt oss att kontrollera det vi inte kan kontrollera. Ta t ex vallen som byggts i Vansbro för att förhindra översvämningar (svt.se). Rädslan för översvämning har gjort att Vansbro har agerat och kanske lyckas de förhindra en mindre katastrof.

Men samtidigt är rädslan något negativt, då vi inte ser saker för de verkligen är utan istället väljer rädslan. T ex är många människor rädda för mörkret, trots att det egentligen ser likadant runt dig när det är ljust som mörkt kryper en rädsla fram som främst är grundad i känslor och inte sällan har sitt ursprung från otäcka filmer eller sagor (med hänsyn till undantagen).

Spjuth igen: "Rädsla är en del av människans existens. Den viktiga frågan är vad rädslan gör med oss och vilka konsekvenser den får. Kanske att den mest riskabla rädslan är den som växer ur vår vanmakt. Det är enklare att hantera rädsla om vi finner en konkret fiende att försvara oss mot."

Vi försöker alltid hitta en orsak till att saker händer, vi vill alltid ha en syndabock. Ibland är det dock inte så enkelt som en eller flera syndabockar, ibland är det mer komplext och där är det viktigt att vår rädsla inte får ta överhanden över vårt förnuft och vår förmåga att tänka, vrida och vända på saker och även ta in information ifrån flera håll.

Jag tycker Elisabeth Sandlund sammanfattar det bra i sin artikeln i senaste NOD: "Rädsla kan vara en nedbrytande och paralyserande kraft, men den kan också leda till handling. Vi behöver vara rädda men på rätt sätt och för rätt saker".

Var inte rädda, säger ängeln, för när ängeln kommer finns det ingen anledning att vara rädd. De som lyssnade till ängeln kunde agerat i instinktivt och sprungit därifrån, men de valde att stanna kvar, lyssna på att det inte fanns något farligt och då fick de höra ett fantastiskt budskap från Gud.

Det finns mycket att vara rädd för, men det finns också mycket att inte vara rädd för. Jag vill uppmuntra till att tänka en extra gång för de saker du är rädd för och samtidigt be att Jesus är med dig i din rädsla och att han får lyfta bort den rädslan hos dig som egentligen inte är befogad.

Men kanske framförallt, var inte rädd att bli använd av Jesus.

Advent

Så har vi klivit in i december och första advent ligger bakom oss, nu är det fritt fram att julpynta med gott samvete och spela julmusik tills öronen trillar av (ja det är ju egentligen bara ett uttryck, öronen kommer ju troligen inte att trilla av och vem har egentligen sagt att man måste vänta till december för att julpynta).

I söndags predikade jag om Herrens Ankomst (lyssna här). Herrens dåvarande ankomst, alltså att Jesus Messias kom till för att dö och uppstå för våra synder och upprätta relationen mellan människa och Gud (eftersom att människorna behövde det, inte för att Gud behövde det). Den kommande Ankomsten, alltså att Jesus Messias ska komma åter någon gång i framtiden (snart). Men framförallt talade jag om Herrens ankomst i våra liv!

Jag längtar så efter Herrens ankomst i mitt liv, ja alltså, han är ju i mitt liv. Jag har givit mitt liv till honom och förlitar mig på densamme i mitt liv. Men jag menar att jag längtar efter mer, jag längtar efter att mer få upptäcka vem Jesus Messias är, mer upptäcka vad han har för mig i mitt liv, jag längtar efter att få omvända mig till honom på fler områden i livet. Gång på gång får jag bekänna mina synder och gång på gång får jag upptäcka att det finns mer att få.

Jag hoppas för min egen del att jag får fortsätta vara fylld av den helige Ande, fast mer. Att bli mer fylld, mer få upptäcka de gåvor han har givit mig och vill ge mig.

Just nu stämmer jag in i den underbara sången "Mer, mera av Jesus"!

Glad december till dig och kom ihåg, det finns alltid mer av Jesus!

Höst-Lov

Just nu är det höstlov, skolorna är stängda och många skolelever från en välbehövd paus ifrån allt lärande. Att ta en paus är verkligen viktigt ibland. Jag minns när jag dansade street-dance 2009. Vi hade en träning varje vecka och jag körde på så hårt jag kunde, dansade en del hemma också för att verkligen få in stegen och komma in i dansen. En vecka va jag sjuk och jag missade en gång. När veckan därefter anlände så satt stegen faktiskt än bättre än innan. Vilan som jag tvingades till lät på något sätt min kropp att samtidigt ta in dansen så att den blev lättare för mig.

Detta är ett litet exempel på något jag upplevt flera gånger i livet i flera olika områden. Det är heller ingen nyhet och jag tror flera känner igen sig i det. Ja det är inte för inte att Gud säger till oss att ta en vilodag i veckan. Kroppen behöver det på flera olika plan.

Så tillåt mig nu också att fortsätta med den ordlek jag gjorde i rubriken.

Ps 117 Prisa Herren, alla nationer! Lova honom, alla folk, för hans nåd mot oss är stor, och Herrens trofasthet varar i evighet. Halleluja! (NuBibeln).

Kanske kan vi passa på att lova herren än lite mer nu när det är höst-lov. Herren, som skapat himmel och jord är värd att lovas, värd att prisas, värd att lyftas upp. Vi får enkelt, med våra munnar och med våra kroppar lova Herren. Genom att tacka honom, genom att sjunga, genom att dansa och mer därtill har vi möjlighet att lova och ära den Gud vi tror på. Sanningen, den levande Guden som ger oss liv, frid och frihet.

P.s Vill ni se mig dansa... ja ni kan göra det här (det är jag i vitt).

USB 7.0

Jag älskar fredagskvällar. Ungefär vid 16:00 åker jag hemifrån, ofta behöver jag handla något till kvällen och när jag är färdig landar jag i kyrkan. En macka eller två slinker ner samtidigt som jag sätter det sista inför kvällen. Det är så olika vad som behöver förberedas, ibland ingenting, ibland det sista på en eventuell predikan och ibland väldigt mycket.

Klockan 18:00 brukar lovsångarna och teknikerna dyka upp, kyrksalen ändrar form med skjutväggar som dras igen och en ljussättning som passar för kvällen med en mer ungdomlig touch.

Klockan 19:00 startar vi igång, givetvis droppas det inte bland ungdomarna men vi försöker komma igång så snart vi kan med det event som ligger först. Event, ja alltså en planerad aktivitet, det kan vara som idag, charader, eller kanske en analog spelkväll. En annan gång kan det vara mörkerkurragömma, eller så åker vi till Yoump eller har någon frågesport, femkamp, pyssel, tårttävling eller ja lite vad som helst egentligen.

20:30 drar vi igång vårt Lovsångsmöte med väldigt mycket lovsång. Det inleds med låten "Nothing but love - Axwell" fortsätter med en enklare inledning följt av lovsång. Därefter en predikan och efter det än mer lovsång.

Efter predikan kan man välja om man vill vara kvar på mötet eller gå ner, det finns ingen sluttid på mötet utan man väljer helt själv. Nere så startar gemenskap och häng med en liten minikiosk.

Det är underbara kvällar med fantastiska ungdomar som kommer! Nu är det slut för idag och jag sitter hemma i mitt kök, inser att jag inte skrivit blogg på länge och vad passar bättre än att skriva om USB 7.0 så här mitt i natten!